Den gungande resan känns behaglig och är uppenbart nödvändig. Diset ligger som ett lock över landskapet. Diset gör så att alla färger dras åt samma håll. Det är som att lägga ett gråfilter över en kameralins. Det blir en gråton över hela omgivningen. Bilden får en särskild prägel. En nakenhet som annars inte finns. Ibland kan gråtonen vara behaglig och helt rätt. Gråtonen känns neutral och ickekrävande. Jag behöver inte ta ställning för eller emot den. Den neutraliserar tillvaron på något sätt. På gott och ont.
På samma sätt kan olika sorters filter läggas över en människas liv av diverse gråfilter som åstadkommer en färgförskjutning, en färgändring, en nyansförändring, en skillnad mot hur färgerna och livet såg ut för en stund eller en tid sen. Samma fenomen kan även drabba åt andra hållet. Gråfiltret kan i ett enda ögonblick dras bort och färgerna är plötsligt återställda till sitt ursprung. Ett ord, en hälsning, en blick, en uppmuntrande klapp på axeln, en närvaro, kan göra skillnad. Kan förändra livsnyansen, kan färgsätta allt på rätt sätt igen. Vi har alla upplevt det. Det är intressant att veta detta och låta det bli en insikt om livet och livsvillkoren. Det är svårt i olika grå situationer och grå dagar, att tänka att tillståndet kan förändras på ett ögonblick, diset kan skingras, färgerna återvända. Men det kan ske. Och det sker.
Har du en gråfiltersdag idag? Eller en dag full av sköna nyanser? Det vet man inte alltid, särskilt inte en trött morgon. Vi möter och tar emot dagen som den kommer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar