4 juli. Självständighetsdagen. Firas i USA. Det skulle vara bra att varje människa har en sådan dag. En dag att minnas. En dag att se tillbaka på och tänka: "då blev jag självständig". "Då gjorde jag mig av med det som hindrade mig att vara den jag är. Och den jag verkligen vill vara. Och den livet har tänkt att jag ska vara. Den person som vår Herre har skapat, varken mer eller mindre. Självständighetsdagen. Att vara huvudperson i sitt eget liv, utan att det fördenskull innebär att man blir en av landets största egon som går i ett par foppatofflor. Inte en person som riskerar att få in allt regnvatten i näsan, för att jag går med näsan i vädret. Om så skulle vara fallet, är jag inte en självständig person, en solitär person, utan jag har hemfallit åt ett slaveri som vi kan kalla fåfänga eller "alla ögon på mig"-syndromet. Det som ger mig en kick: att vara i allas blickfång, att alla ger mig bekräftelse, på gott eller ont.
En fotbollsspelare, en präst, en förbrytare, en mobbare, en sångare, en lärare, en kontorschef, en sjuksköterska eller en sjuk sköterska - det spelar ingen roll egentligen - alla skulle kunna hemfalla åt det syndromet.
Med självständighet menar jag även frihet och självständighet i en vidare mening. Att inte gå omkring och söka bekräftelse på ett sätt som styr mina val och gör att jag inte kan känna tryggheten i mig själv, i mitt eget liv, i mitt eget inre, i min tro, i de val jag gör. En självständighet som innebär att jag kan välja att tjäna andra i kärlekens namn. En självständighet som innebär att jag väljer bort negativ påverkan i mitt liv, och istället öppnar mig för de positiva krafterna. En självständighet som gör mig tydlig och gör att jag kan göra medvetna val.
Vilken möjlighet på Independence Day!
(texten publicerad första gången 4 juli 2016)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar