Tystnad inför den digitala revolutionen

Tänkvärda ord att fundera över i artikel i tidningen Dagen (dagen.se)

Varför har kyrkorna varit så tysta inför den digitala revolutionen? Varför är det hela tiden röster utanför kyrkorna som berättar om vad de sociala medierna gör med oss? Är det för att vi är rädda att framstå som teknikfientliga, att återigen uppfattas som förändringsängsliga bakåtsträvare? Är det för att vi själva i så hög grad sitter i knät på inte minst Facebook, både privat och i vårt församlingsarbete?

Det samtalet förutsätter att kyrkans ledare själva är fria från digitala bindningar. När vi pratar om detta i kyrkan, låt oss då utan omsvep benämna de problem som alltid tycks följa i kölvattnet av Facebook och andra sociala medier. Dessa problem blir kanske ännu mer akuta i en miljö som byggts upp för att göra människor till Jesu lärjungar:

* Vi läser mindre, vilket inte minst för ledare hindrar fördjupning i teologisk litteratur och andlig vägledning.

* Mindre “dötid”, det vill säga den öppna rymd över känslor och tankar som i alla tider varit den primära källan till problemlösning och kreativa idéer.

* Det ständiga bruset av oväsentligheter, som grumlar vår förmåga att urskilja vad som verkligen är väsentligt och hålla fast vid det.

* De störda närrelationerna när vi inte är närvarande i samtal utan har blicken och koncentrationen någon annanstans.

* Det aktiva stödet till företag som (t.ex.) Facebook, som tjänar astronomiska summor på vårt beroende.

* Det tvångsmässiga beroendet, när vi tror att vi är fria men i praktiken som Paulus skriver “dras viljelöst med bort till de stumma avgudarna” (1 Kor 12:2).

* Rörelsen bort från det kroppsliga, som djupast är en förnekelse av inkarnationen och därmed ett centralt kriterium för de makter som aposteln Johannes kallar antikrister (1 Joh 2:18-23, 4:1-3).

Varje genuin väckelserörelse genom historien har varit tydlig med att benämna de makter som människan måste lämna för att bli fri att följa Kristus. Under 1800-talet var det alkoholen som band stora delar av vårt folk, och som därför stod i fokus för mycket av omvändelseförkunnelsen. I dag har vi betydligt mer socialt accepterade droger. Nu som då kan två enkla frågor lyfta fram det dolda missbruket i ljuset:

1. Finns det något som drar mig dit jag inte vill?

2. Finns det någon som hindrar mig att göra vad jag djupast vill?

Maria Ressa ställde under sin Nobelföreläsning två gånger en mycket biblisk fråga som landar tungt framför kyrkans dörr:  “Vad är du beredd att offra för sanningen?”

(källa: dagen.se)
------------------------------

Funderingarna fortsätter i en aldrig sinande ström omkring dessa samtidsfenomen.