Får jag lov?

AI-genererad bild

Lov, vilket härligt ord! I svenska språket finns det flera ord som stavas lov. Det finns en seglingsterm då lov* betyder att man gör en vändning upp mot vinden. Lov innebär också vecka 8 och ett välbehövligt sportlov. När man ger någon sin tillåtelse, ger man lov. 

Slutligen kan lov också innebära att man prisar och upphöjer någon. Lov, ära och pris dig Dig Guds heliga Lamm, som bar våra synder på korsträdets stam.... 

Vi människor behöver alla dessa lov. Då vi vänder upp mot vinden, ledighet och vila, får och ger tillåtelse, samt ger och får glada tillrop. Och vi lovsjunger den Högste. Visst är denna enkla bokstavskombination användbar och härlig? 

(det ovanstående är lånat med tillstånd från min vän Mats Polsten, tack för att du gav mig lov)

* Lovart (av nederländska "te loeve waart",
'åt vindsidan') 

Kan det till och med vara så att när vi lovprisar vår Frälsare, att det är ETT sätt av vända sig till Honom och känna vindens kraft i våra liv? Det uttrycks så här i Jesu nattliga samtal med Nikodemus: vinden blåser vart den vill, du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av Anden. (Joh. 3:8)

LOV