Att bli den man är

"Jag förändras inte. Jag blir bara mera jag.”

Kloka och vackra ord av Joyce Carol Oates. Ord som öppnar för en djupare förståelse av vad utveckling egentligen är. Inte en resa bort från oss själva, utan hem. Hem till den vi alltid varit men kanske inte vågat vara fullt ut.

Vi behöver inte förändras. Vi behöver bara komma hem. Till vår egen röst, våra egna behov, vår egen sanning. Till den vi alltid var.

(Marie på webbsidan blimeradu.se)

------------

Jag tror som Marie att vi behöver komma åter till det vår Fader skapade oss till från början. Att alla avlagringar av krav, skuld, förväntningar, skam gjort något med oss. En snedvridning, en vilsenhet som fört oss långt långt bort från den vi innerst inne är. Och att komma till denna insikt, hjälper oss att återvända till den vi verkligen är, den som Gud tänkt att vi kan vara. Att komma hem. Att komma tillbaka till Honom som är Klippan, Hälleberget, Sanningen, på vilken vi kan stå säkra och trygga. Och återbygga våra liv med Hans hjälp. 

Jesus berättar i Luk.15 om sonen som återvände hem från sitt exodus. Inte hem till kraven och skammen, utan till ett liv i gemenskapen med sin Fader och med sitt rätta jag. En av de vackraste och mest hoppfulla texterna i Boken. Ord som öppnar upp möjligheter för den som gått bort från sig själv. 

Vidare sade han (Jesus): "En man hade två söner.  Den yngre av dem sade till sin far: Far, ge mig den del av förmögenheten som ska bli min. Då delade han sin egendom mellan dem.  Några dagar senare packade den yngre sonen ihop allt sitt och reste långt bort till ett främmande land. Där levde han hämningslöst och slösade bort sin förmögenhet.

 När han hade gjort slut på allt, drabbades det landet av en svår svält och han började lida nöd.  Då gick han bort och tog tjänst hos en av landets medborgare, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin.  Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen gav honom något.

 Då kom han till besinning ("han kom till sig själv") och sade: Hur många arbetare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl!  Jag vill stå upp och gå hem till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig.  Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina arbetare.  Och han stod upp och gick till sin far.

Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade fram, omfamnade honom och kysste honom.  Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son.  Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er! Ta fram den finaste dräkten och klä honom, och sätt en ring på hans finger och skor på hans fötter.  Och hämta gödkalven och slakta den. Nu ska vi äta och fira,  för min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började.

..................

Välkommen hem!