Ibland vaknar jag tidigt även en ledig dag och då har jag två val, och jag kan bara, som så ofta, välja det ena. Och idag valde jag att vara kvar uppe, istället för att återvända till sängvärmen mellan lakanen. Idag var det ett enkelt och självklart val. Och här sitter jag nu, igen, vid tangenterna. Gårdagseftermiddagens lilla bilfärd med kameran som sällskap dröjer sig kvar i sinnet. Värmen, det speciella ljuset, den milda brisen, höstdofterna, höstljuden, höstkänslan fanns i den nedåtgående solens landskap. Jag hade tre utsiktsplatser och stopp. Forsen i Nättrabyån 4 km norr om Nättraby, Själagölen vid Bränteknuva och Harstorp. Enorma svampar, glittrande vatten, tjärnens mörka yta, gräskanten som slutar tvärt vid vattenbrynet, skrämda fåglar som svischar iväg när jag närmar mig, dumpade bildäck som någon skänkt moder jord att ta hand om, näckrosblad som guppar stilla, Ett gott samtal med mig själv eller en vän som ackompanjeras av allt detta. Det ger kvällen ytterligare ljus.
Denna morgon har solen åter gått upp, eller snarare: vi har vänt oss mot solen igen. Den finns där hela tiden. Det är jag som kan vara bortvänd från eller vänd till ljuset. Grannens gräsklippare har ännu inte startats, någon enstaka bil ser jag köra förbi på genomfartsgatan intill, fåglarna (rödhaken, gråsparven, pilfinken och bofinken) leker i granhäcken. Några stavar med tillhörande pensionärer vandrar förbi i raskt tempo. Och här sitter jag och betraktar alltsammans, 8.00 på morgonen en vanlig söndag. Igår kväll såg jag film, Mea Culpa, och befann mig i en fransk stad i närheten av Paris, tidigare på dagen lyssnade jag på en ljudbok - boken skriven av Lee Child, Gisslan - och befann mig bl.a. i nordvästra hörnet av Montana, USA, ihop med bokens huvudpersoner Jack Reacher och Holly Johnson - och några andra som lätt kan beskrivas som fanatiker. Tvära kast, hit och dit i världen, hit och dit i känslostämningar och beslut av olika slag. Hit och dit i tanken.
Men nu här. I min soffhörna, skrivarhörna, ett väldigt litet hörn av världen. Men ändå en del av helheten, precis nu när solen börjar skina. En ny dag har börjat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar