
Denna morgon har solen åter gått upp, eller snarare: vi har vänt oss mot solen igen. Den finns där hela tiden. Det är jag som kan vara bortvänd från eller vänd till ljuset. Grannens gräsklippare har ännu inte startats, någon enstaka bil ser jag köra förbi på genomfartsgatan intill, fåglarna (rödhaken, gråsparven, pilfinken och bofinken) leker i granhäcken. Några stavar med tillhörande pensionärer vandrar förbi i raskt tempo. Och här sitter jag och betraktar alltsammans, 8.00 på morgonen en vanlig söndag. Igår kväll såg jag film, Mea Culpa, och befann mig i en fransk stad i närheten av Paris, tidigare på dagen lyssnade jag på en ljudbok - boken skriven av Lee Child, Gisslan - och befann mig bl.a. i nordvästra hörnet av Montana, USA, ihop med bokens huvudpersoner Jack Reacher och Holly Johnson - och några andra som lätt kan beskrivas som fanatiker. Tvära kast, hit och dit i världen, hit och dit i känslostämningar och beslut av olika slag. Hit och dit i tanken.
Men nu här. I min soffhörna, skrivarhörna, ett väldigt litet hörn av världen. Men ändå en del av helheten, precis nu när solen börjar skina. En ny dag har börjat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar