Droppar på löv

Rotsystem

Känn pressen

Saxat ur dagens tidningar.

Jaha, hem utan böcker är som kroppar utan själar, kanske som en kropp utan blod t.o.m. Och Coca Cola ska börja sälja mjölk - det är ju kanon att de äntligen börjar tänka i termer av hälsa. Och längst ner ett saftigt erbjudande om att bli höstvacker. Det kanske jag skulle testa. Höstvacker vore ju fint att vara. Jag hoppas bara att det kan hålla i sig över vintern och in på vårkanten också. Då kanske vårens annonstext skulle lyda. "Testa vår skönhetsstyling - gamla kunder blir som nya!" 

Precis som den urgamla skrönan om Coca Colas reklamtext: "Drick Coca Cola - gamla hål i tänderna blir som nya!" Den skulle nu framöver kunna ersättas med "Drick Coca Colas mjölk - gamla hål i tänderna blir inte nya!" eller något i den stilen.

Ordbävningar och Insiktslyftning, Aforismer och Tänkespråk

Jag lägger idag en ny bekantskap till mitt liv, i raden av bekantskaper på nätet. Man kan nog inte kalla nätkontakter, vilka man har enbart via nätet, för vänskapskontakter, det har jag insett vara omöjligt. I alla fall för min del. Vänskap har man mer "live", eller IRL som det heter nuförtiden. In real life.

Den nya bekantskapen - som för mig är är en rolig och intressant sådan - heter Anna Källdén och hon är Ordläkare. Bara det ordet gör mig nyfiken. I allra högsta grad intressant. Inte Ordlekare, utan Ordläkare. Hon menar att ord kan man både leka och läka med. Intressant. Och intressant så till den milda grad att hon nu lever på att jobba med företag och deras kommunikation för att läka med ord och aforismer och lära ut nya sätt att kommunicera. Intressant. Inledningen på artikeln jag hittade lyder så här:

"Anna Källdén gillar ordbävningar och insiktslyftning, och kallar sig för ordläkare. I boken Antingen så känns det rätt eller så tjänstefel, har hon samlat sina aforismer. Man kan leka och läka med ord på en arbetsplats, säger hon."

Är det inte underbart: ordbävningar, insiktslyftning, antingen känns det rätt, eller så tjänstefel....!!!!

Hennes favoritaforismer är dessa:

• Tiden läker våra sår, men ord både läker och sår.
• En åsikt som baseras på en insikt har större utsikt att nå sin avsikt.
• På skrivbordet är det bra om varje hög är låg, annars kan du bli det.
• Bakom varje klagomål döljs ett outtalat önskemål.
• En måltid är den tid då målet ska vara uppnått.
• För att vara riktigt inne måste man sticka ut.
• Ett klockrent minne är alltid tidlöst.
• Allt är inte mejligt.
• Gilla laget eller gilla läget.
• Kunskap bör alltid gå före kön.
• Skillnaden på en chef och en ledare är att den ena är översittare, den andra är översättare.

Läs mer om denna spännande Ordläkare.

http://www.ordlakaren.se/wp-content/uploads/2013/08/SVD-efterb%C3%B6rsen.pdf

Att vara uthängd

De senaste veckorna har vi kunnat följa nyhetsinslagen i Sydnytt och Aktuellt/Rapport och i dagspressen om det tragiska som hänt i Karlskrona när den lilla tjejen Yara blev misshandlad till döds. Det är en tragedi från början till slut och jag varken vill eller kan eller ska ge mig in i debatten om skuldfrågor och annat.

Det jag som lekman bara kan konstatera är att i kölvattnet av denna nyhetsrapportering finns det andra utsatta personer förutom flickan och hennes banemän och föräldrar. Det finns andra aktörer som nu får sina personer utsatta för allt hemskt man kan tänka sig. Rektorn, hans familj, hans arbetsgivare, kollegor, närmaste chef och högsta chef, hela kommunstyrelsen och egentligen hela kommunen med sitt regelverk och sina rutiner. 

Vem har gjort fel? Vad har gått fel? Vem har sagt vad? Till vem? I vilken ordning sades orden? I vilken ordning vidtogs åtgärderna? Uteslöts viktiga aktörer, såsom t.ex. facket, jurister, kommunchef, skolverket m.fl. Allt detta ska nu under luppen och granskas, det mesta kommer att granskas offentligt och inför öppen ridå. I tidningar. I TV. Människor har hängts ut och redan uthängda och nya personer kommer inom den närmaste framtiden att hängas ut. Till granskning, men också till offentlig avrättning. Det finns inte mycket till nåd och förståelse i den debatt som hittills hörts. Det mesta har hittills handlat om att hitta syndabockar, en eller flera. Vi har nog bara sett början av avgångar från höga poster i kommunen. Jag tror inte att politikerna i kommunen klarar sig undan med mindre.

Och oavsett hur det slutar med den saken, finns det några personer som på ett fasansfullt sätt mist liv, framtid, hälsa och livsinnehåll; och som aldrig kan återfå detta, hur många som än hängs ut.

Idéerna

Lyftade över den verklighet
som spränger och sönderspränger
svävar idéerna rädda att bli tillämpade,
skrämda inför perspektivet att bli verktyg
för hårdare välden.


Hellre svävar de
vässade som cirrusskyar,
en skingrad fenixfågels
frostiga vingpennor
doppade till tankeskrift
i flyende hav.





(Harry Martinsson i dikten Idéerna)

Årsringar

Ett träd bär
alla sina årsringar.
En människa bär
alla sina erfarenheter.


År läggs till år,
alla åldrar-
det lilla barnet
vårt vuxna jag.


Årsringar växer
utanpå varandra,
nära tillsammans,
bildar en helhet.



Från boken "HÄR VILL JAG VARA - komma till ro utan att stagnera " (Kerstin Hesslefors Persson). Fick denna dikt från en vän.

Väntan

Väntan på Godot.
Väntan på vadå?
Väntan på början.
Väntan på slutet.
Av vad?
Väntan på fortsättningen.
Väntan på nästa avsnitt.
Väntan på utvecklingen.
Väntan på avvecklingen.
Väntan på ruschen.
Julruschen.
Maratonruschen.
Väntan på körkortet.
Väntan på hälsan.
Väntan på grillen.
Väntan på tomten.
Väntan på Tomten.
Väntans tider.
Väntans nätter.
Väntans dagar.

Att sitta fast

Ibland sitter vi fast i olika ting som håller oss mot vår vilja. Det kan vara vanor, beroenden av människor, beroenden av mediciner, ekonomiskt beroende, beroende av en viss grupptillhörighet. Det kan då komma över oss en känsla av att detta är fel, detta är något vi inte vill, något vi skulle vilja frigöra oss ifrån. En del av dessa ting skulle man kunna tänka sig att det är möjligt att frigöra sig ifrån, annat inte. Den som har en kronisk sjukdom kanske aldrig kommer bort från sitt beroende av medicin, det kan gälla diabetes, värk, hjärtsjukdom, epilepsi, allergi, tarmsjukdomar, depressioner eller andra psykiska tillstånd som bokstavskombinationer av olika slag ger upphov till - alla som tar mediciner för att bota sådant kan inte bara kasta bort medicinen och tänka att “nu kör jag ändå”. Det kan ta en ände med förskräckelse. Man har inget val liksom. Sitter de fast? Ska de behöva känna så? Eller kan de ta det för vad det är och acceptera fakta och svälja och se glada ut? Och leva ett liv med kvalité och glädje?

Jag tror att det är en viktig fråga för alla dessa att få lyfta fram och känna att det inte finns en tanke om att de skulle vara sämre människor för det. De kan sägas sitta fast i medicinberoende, men har inget val. Är det då inte en del av deras liv att ta den hjälp de behöver för att leva sina liv? Detta låter kanske helt givet för de flesta, men jag vet att vissa sjukdomstillstånd och som blir neutraliserade med hjälp av viss sorts medicin, där är det lite mer tabubelagt och ibland skamfullt att prata om sin medicinanvändning. Och det gäller självklart de mer osynliga tillstånden, de psykologiska tillstånden. Men är de mer skamfyllda än andra? Eller rättare uttryckt: ska de behöva betraktas som mer skamfyllda än andra och den medicin som används mer socialt eller känslomässigt belastande än andra?

Är det måhända så att det inte är dessa människor som “sitter fast”, utan det är de övriga - i omgivningen - som sitter fast i sina fördomar och förutfattade meningar? Att sitta fast i fördomar tror jag är sju resor värre än att behöva ta sin medicin för att få uppleva ett drägligt och gott liv i vardagen.

Att sitta fast i relationer som inte är sunda, i sjuka beroenden, i ojämställda relationer, i förtryckande relationer - kan aldrig vara ok i längden. Rättegången just nu i Blekinge tingsrätt med anledning av lilla Yaras död kan sägas vara ett skräckexempel på detta. Att sitta fast i sjuka tankesystem, kulturmönster - oavsett om de är inhemska eller importerade - det är vedervärdigt och hemskt.

I sådana fall kanske lösningen från att sitta fast heter Samtalsterapi, frigörelse från hjärntvätt, konfrontation med andra och sunt tänkande medmänniskor, istället för inneslutande i sin egen inskränkthet och uteslutande av yttre och frigörande tankar och ord.

Regntunga skyar

Regnet öser ner över en redan vattenmättad jord,
onödighetsregnande även kallat.
Solen har inte visat sitta ljusa anlete över oss på snart en månad,
undrar om hon glömt oss här nere i södern?

Mitt på dagen kan jag ana att hon finns där,
den ljusa, men för tillfället skygga moderliga eldiga kroppen,
som väntar på sitt tillfälle att visa sitt rätta sken.

Jänvägshälsning

Denna järnvägshatt prydde en pendeltågsstation i en av Stockholms södra förorter.

Autumn leaves

Höstfärger som lyser upp...

Att komma fel i vertikalen

Nu är det dags för världscupen i utförsåkning igen. Tjejerna kör just nu det andra åket i slalom i finska Levi. Svenskorna Frida Hansdotter och Maria Pietilä Holmner ligger tvåa och trea efter första åket. Det är lite spännande att titta när det är svenskor och svenskar i backen. Vad jag inte förstår är en del av vokabulären. Anja Pärsson och Stig Strand använder en del uttryck som är fascinerande och för mig som inte åker utför, tyvärr rätt så obegripliga. "Att sitta i baksätet, att komma fel i vertikalen, hamna mer på hälarna, komma för snabbt in i långsvängen, att åka i diagonalen, att träffa in i vertikalen, att ha en spänning i magen som går ända ner till fötterna, flackåkningen går bra, att ställa ut skidan..."

Tina Maze vann över Frida med 30 hundradelar... Hon körde förmodligen helt rätt i vertikalen. Och tog långsvängen med bravur. Undrar just om hon någonsin sitter i baksätet.

Liktor

Liktor (latin lictor) var en statstjänsteman i antikens Rom som fungerade som livvakt åt olika ämbetsmän.

Ämbetet har sitt ursprung i kungatiden (före 509 f.Kr.). Liktorn bar ett spöknippe, fascis, som utanför Rom samt i fält var försett med en bila, securis, som bars även i Rom av en diktators liktorer, eftersom en diktator hade rätt att utdela dödsstraff även inom Roms stadsgränser. Liktorerna gick en och en i rad före överhetspersonen, till exempel diktatorn, konsuln eller praetorn, och banade väg för denne samt verkställde i övrigt hans befallningar, vilka kunde innefatta gripanden, bestraffningar och till och med dödsstraff.

Under den romerska republiken hade en konsul tolv liktorer, en pretor hade i Rom två stycken och annars sex. Vissa präster samt vestaler hade två liktorer och en diktator hela 24 stycken. Under kejsartiden hade kejsaren först likt konsulen tolv liktorer, men från och med Domitianus åtnjöt kejsaren 24 stycken. I Rom var liktoren iförd toga (eftersom alla liktorer var romerska medborgare och hade rätt att bära toga innanför Roms stadsgränser) och i fält militärklädsel. Begravningsliktorn var hantlangare åt anordnaren av likprocessioner.
(källa: Wikipedia)

Och jag som trodde att jag visste vad liktor var för något...

Roller och ansvar

Olika personer, ett persongalleri med olika ansikten som representerar olika roller och ansvar. ÖB med sitt bekymrade ansikte vid dagens presskonferens om ubåtarna och deras kränkningar av svenskt havsterritorium. Statsministerns allvarliga blick, lågmälda stämma och tungt konstaterande ord om allvarliga överträdelser av internationell rätt och nationell integritet med klart uttalade varningar till omvärlden och dem som gör sig skyldig till denna typ av olagligheter. Två journalisters ansikten och deras åsikter om de de två förstnämnda herrarnas ödesmättade redovisning av rapporten från ubåtsjakten i Stockholms skärgård för bara några veckor sedan. Deras bedömningar och analyser blir på något sätt det facit svenska folket bär med sig i sina tankar om rapporten.

Vilket ansvar det vilar på dessa människors axlar! Deras ord ger genljud runt om i hela världen. I alla fall ÖB:s och statsministerns. Journalisternas ord ger genljud inom landets gränser till dem av befolkningen som inte drar eller vill dra några slutsatser av dagens redovisning om landets säkerhet och försvarsförmåga. Dessa två journalister är enligt min bedömning två av dem som verkligen axlar sin roll med stort ansvar. Och vad jag kan säga förefaller de två första herrarna också göra det. Tungt ansvar. Tunga poster. Framträdande roller.

Barndomsminne

Ett foto, ca 60 år gammalt, rymmer en hel livsberättelse. Vilka ögon...

En vän genom livet

On the road-mugg

Besök vår webbsida: http://www.ontheroadmusic.se 

Små nära ting

På väg mot ljuset

På väg mot ljuset

Tjurskalle

På en rondell någonstans i Sverige. En riktig tjurskalle light.

Morgondis och krumsprång

På väg ut ur sömndimman och in i en ny arbetsdag. En dag med nya möjligheter, ett nytt levnadsår med nya utsikter, en ny period med nya insikter. Det är underbart att leva. Alternativet låter och förefaller tråkigare. Även om det finns en del saker som förmörkar tillvaron, är livet ljust, fyllt av glädje och sådant som stämmer till tacksamhet och ett stort smile.

En arbetsdag, en torsdag, veckans nummer är 45. 45 av 52 på hela året. 7 veckor kvar av 2014. Om två år är det presidentval i USA, undrar om Hillary  Clinton eller Mitt Romney blir president over there? Undrar om vår egen nyvalda och rödfärgade regering klarar jobbet och all balanskonst som regerandet kommer att innebära. För många år sen var det någon som sa fel om socialdemokraterna och råkade istället säga socialakrobaterna... Och det namnet kanske stämmer in ännu bättre nuförtiden när de inte alls har den position de hade på 70- och 80-talet. Den gode Stefan måste nog göra ett och annat krumsprång och vissa  akrobatiska rörelser för att hålla ihop den här regeringen. Jag hoppas han lyckas.

Får se om det blir några krumsprång för mig idag, eller om landet ligger och floden Donau flyter stilla. Det vet man aldrig i förväg. Inte minst med tanke på att Siljans vatten stigit en hel meter den senaste månaden. Det gäller måhända flera sjöar och vattendrag.

Ha en skön dag min vän!

En ynnest att stilla bedja om -  att det håller

Värmen tar bort surheten

Hus som inte är bebodda, luktar på ett speciellt sätt. När värmen av besparingsskäl är nerdragen till ett minimum, kommer lukten som ett brev på posten, eller som hösnuva hos en allergiker som rullar sig i halm. Frånvaro av värme framkallar en viss lukt som är påtaglig och understundom kan vara ganska frän. Den är framträdande och slår emot en när man träder in i huset, utifrån, från friska luften. Det är en lukt av fukt, kall bottenplatta eller torpargrund, kyla, instängdhet, avsaknad av rörelse och utsug. Instängdhet, brist på genomströmning av frisk luft, inget liv och slammer i dörrar och fönster. Stängt. Luktande. Brist på rörelse och frisk luft.

När man kommer till ett sånt hus och sätter igång värmen, öppnar upp dörrar och fönster, börjar röra sig i huset, börjar spola vatten och toaletten, börjar koka lite kaffe, sätta på tevattnet, äta och använda sakerna i huset, då händer något märkligt. Lukten får ge med sig och försvinner. Livet fördriver det unkna. Rörelsen påverkar miljön. Öppenheten präglar atmosfären. Värmen tar bort surheten. Lukten och miljön förändras, förbättras, blir inbjudande och välkomnande.

När jag tänker på ett sånt hus, kommer jag osökt in på hur det kan vara i hjärtats hus hos oss, enskilda personer eller i hushåll och familjer och i andra mänskliga sammanhang där instängdhet och surhet råder. Den lukten går inte att ta miste på. Den känns så fort man öppnar dörren. Den är påtaglig och verklig, om än osynlig. Ibland kan man skära rutor i luften, en luft fylld av kyla, surhet och instängdhet och noll rörelse.

Det  som ger hopp i dessa tankar är att värmen tar bort surheten.

Många världar är det

Författaren Patrik Lundberg skriver
också om detta ämne.

När jag är ute och åker i landet och när jag i veckorna far runt och befinner mig på en mängd olika platser, tillsammans med en mängd olika människor i en mängd olika sammanhang, kan det ibland komma över mig att jag befinner mig i olika världar, kanske t.o.m inom ett och samma dygn. På ett vis känns det då lite overkligt, men samtidigt tänker jag att det inte är möjligt att känna på något annat sätt. Det viktiga i sammanhanget är jag känner mig hemma i de olika världarna. Att jag känner mig trygg, att det som är orsaken till vistelsen är meningsfull och ger god eftersmak. Då gör det ingenting att det jag lever som i flera världar. Problemet är om någon av världarna känns främmande, om jag känner mig som "an englishman in New York" mot min vilja, mot min känsla, mot min övertygelse, mot min person - då blir det besvärligt och i längden ohållbart.

Det intressanta är att de olika världarna är populerade med olika människor och det är dessa som gör att de olika världarna får olika nyanser, vikt, mening, orsak, och som även är den avgörande faktorn om jag vill leva kvar i den ena eller den andra världen. Ibland finns det orsak att lämna en av dem. "Att överge något för att upptäcka eller uppleva något annat" som författaren Peo Enquist skriver i sin bok Ett annat liv.

Sjömärken

Det gäller att ha något att navigera efter här i livet.

Fruktskål