Tankar om ett foto

I förgrunden ser jag en asfalterad väg och kantsten som anger var trottoaren börjar. Ett smalt område med gräs och blommor innan gångbanan kommer, också den asfalterad, och som följer utmed vattnet åt höger och vänster. En liten sluttning som är stenlagd med fyrkantiga stenar med lite gräs och ogräsväxtlighet mellan, innan blicken når det blå vattnet. Vattnet är relativt stilla idag, vänliga vågor rör sig på ytan och orsakar att båtarna 100 meter bort guppar lite upp och ner där de ligger vid sin brygga på Långö. På bilden är allt utom båtarna och vattnet ut en bit från land i skärpa. Det närmaste drar till sig blicken. Båtarna därborta är bara som en fond i fjärran, men ger ett tydligt vittnesbörd om att det är sommar och inbjuder till tankar om båtfärder, bad, varma släta klippor i skärgården och bensindoft och vind i håret. Det i bilden som fångar ögat, det som är själva blickfånget, är de ljusröda, blommorna närmast mig. I det smala området mellan trottoaren och gångbanan.  Tio röda blommor på högrest stjälk, vilka gungar lätt i vinden. Stjälken är så tunn, så hög och bladlös, så den vippar än hit, än dit av lätta vindbyar. Att ta närbilder på dem är hart när omöjligt, rörelseoskärpan är ohjälpligt där. Vallmo, med spröda, tunna kronblad, lång tunn stjälk, vacker. Blicken dras till den. Med vattnet som bakgrund, lyser den röda färgen fram och de oansenliga blommorna lyser upp min dag.