Bekräftelsebehov

Tommy Hellsten skriver om det inre och det yttre (bl.a i boken Ju mindre du gör desto mer får du gjort: om livets paradoxer). Han menar att om vi låter vårt inre få styra och leda oss, kommer behovet av yttre stimuli och yttre bekräftelse att minska. Vårt inre, som bär med sig fina upplevelser av omsorg och kärlek från vår barn- och ungdom, eller bristen på kärlek och brist på trygghet, det kommer förr eller senare att visa sig, särskilt i de nära relationerna.

De behov som inte tillfredsställdes när vi var barn, kommer aldrig att försvinna, avdunsta eller glömmas bort. De finns där. Och har vi inte tagit itu med dem som vuxna, är de behoven lika reella som när vi var barn, med den stora skillnaden att de är mer vuxet dolda, för vi har ju lärt oss de sociala spelreglerna till viss del. Men i de nära relationerna, kommer de dolda och otillfredsställda behoven komma upp till ytan i form av förväntan på att den andra parten i en relation ska tillmötesgå och uppfylla detta behov.

Den som blivit vuxen har själv ansvar för sitt liv och dess bagage. Behoven vi har som barn, är lika tvingande när vi är vuxna, om vi inte dealat med dem, tagit itu med, bearbetat dem, lyft dem ur garderoben och låtit samtalets ljus och bearbetningens process få låta barnet i oss möta sina känslor och ta dem med sig in i vuxenvärldens verklighet.