“An absent minded smile” har flickan i ABBAS video. Den handlar om flickan som börjar skolan och mamman vinkar åt henne när hon går iväg till skoldagen. Hon är lycklig, tycker det är spännande att gå hemifrån mot det okända: skolan. Och enligt låtförfattaren är den lilla oskuldsfulla flickan behäftad eller utrustad med: an absent minded smile. Ett leende åt det okända äventyret som tar sin början idag, ett seende som sträcker så långt fram; hon har inte den ringaste aning om hur framtiden kommer te sig. Ett leende som säger oss att hon är lycklig över att denna dag äntligen har kommit.
Kan man leva kvar i denna lyckliga känsla? Även när man är vuxen? Kan man behålla barnets känsla och tanke av lycka, spänning, det oskrivna, det öppna landskapet, de nya möjligheterna, ett framåtskridande och framåtseende? Kan jag ha kvar an absent minded smile? Jag ber ödmjukt om detta. Att få bevara detta hela mitt liv. Ett barns förborgade leende med framåtblickande, som att barnet vet något som de andra inte (längre) vet. “Jag vet att jag har mitt liv. Och det är mitt liv.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar