En pojke

En liten pojke ligger på mitt golv
han låter hela tiden
han ser sig om
plötsligt ligger han blixtstilla
och tittar ut i fjärran.
gnuggar sitt ena öga litegrann
lite trött, men också väldigt pigg.

Han heter Edvin.
Han har jeans och munktröja,
strumpor och är nyfriserad
och busig.
Han flinar lite mot mig,
vänder sig igen, kråmar sig lite
vill inte ta sin astmamedicin.

Han bråkar lite, han vill inte
göra som pappa säger, vill inte alls,
ända tills det är dags att gå ut,
då tar han sin medicin och hänger med,
då gör man det mesta frivilligt.

Ute försvinner alla ledsamheter
gungan svänger fram och tillbaka,
den snurras upp och sätter sedan fart
åt andra hållet
barnen tjuter av lyckan, även Edvin.

Tjurigheten och alla sorger är borta.