Ä är den tjugoåttonde bokstaven i det svenska och finska alfabetet. Ä finns också i tyskan, estniskan, võru, turkmeniskan, slovakiskan och liviskan men har inte status som egen bokstav i tyska.
Ä uttalas på svenska [æ] då det direkt föregår ett r, annars [ɛ] (regionala variationer förekommer). Under några decenniers tid[när?] har dock uttalet i stora svenska befolkningsgrupper successivt glidit mot ett allt öppnare [æ], även då inget r följer. Detta anses bland annat bero på så kallat skriftspråksuttal, men även andra faktorer har sannolikt spelat en roll.
I handskrift kan ä ibland likna ā ellar ã.
Det finns andra bokstäver med motsvarande uttal i fler språk:
- Æ i danska, norska och färöiska. Isländskans æ uttalas /aj/.
- Inom bibliotekens klassifikationssystem SAB är Ä signum för tidningar, se SAB:Ä.
Historia
Bokstaven Ä var under medeltiden en ligatur, sammanskrivning, av A och E (se även Æ). Under 1500-talet började man skriva bokstaven som ett A med ett litet e ovanför, (Aͤ respektive aͤ). Under de första decennierna av 1700-talet uppkom bruket med två prickar.
I början av 1900-talet fanns krafter som ville byta ut bokstaven E mot Ä i vissa ord för att stavningen skulle motsvara uttalet: Pär, modärn osv.
(kella: Wikipedia, eller var det: källa ?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar