Asplöv asplöv på grenen därAsplöv, asplöv på grenen därsäg mig vem som räddast i världen är.Den som darrar under vindens tjuteller den som flyr genom grinden ut.Den som inte vågar stanna för att se in isig själv och det som finns dolt inutieller den som fattar mod och förblir sannmot det som hon är och vill och som hon kan.Att vara ett löv som rör sigär inte att vara rädd,det är vara vid liv och på djupet -ha kontakt med sitt inrefast det ibland känns som att vara på väg till stupet.Att darra i förtröstan och lugnnär själen är tom och tungatt ha kontakt med sitt innersta livatt våga ta modiga, osäkra och ovana kliv.Ett asplöv med liv.
måndag 25 oktober 2021
Asplöv, asplöv på grenen där
Etiketter:
filosofi,
färger,
Personligt,
perspektiv,
poesi,
växter
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar