Ännu en

Ännu en

Ännu en vän som flyttat hem
från detta jordeliv
till en annan tillvaro,
fri från sjukdom och värk,
tabletter och ständiga sjukhusbesök.

Hjärtat och kroppen orkade inte mer
hjärtat, i den sargade, plågade kroppen
sa ifrån till sist:
nu vill jag inte mer, jag stänger av.

Slut på rullator-dragandet,
på pillerhanteringen, och byte av kläder och underkläder,
på vardagstoalett och försök till
sängbäddning.

Allt sådant försvinner
i en tillvaro i ljus och ständig
sommar.
Med dagsfräscha frukter från träd
som ger frukt varje månad,
med porlande vatten som ger liv
åt allt och alla.

Och en sång, så vacker som inget
mänskligt öra har hört,
och en plats, så betagande
som inget mänskligt öga har sett.

Jag har hört om stad ovan molnen
ovan jordiska dimhöljda länder
jag har hört om dess solljusa stränder
och en gång, tänk en gång är jag där.
Halleluja! Jag högt måste sjunga.
Halleluja! Jag går till den staden.
Om än stegen blir trötta och tunga,
Bär det uppåt och hemåt ändå.

Tänk att det inte bara är en sång,
inte bara vackra ord och rim,
tänk att orden rymmer en verklighet,
en möjlighet, en evighet.

Tack du gode Fader för platsen,
för rummet, staden, för tryggheten,
för ljuset,
som väntar.
Tack.