Essensen

Essens (av latinets essentia) avser i talspråk det väsentliga i något, tingets kärna, det avgörande nödvändiga. 

Som adjektiv eller adverb, essentiell, är betydelsen det livsnödvändiga, till exempel essentiella aminosyror, essentiella fettsyror och andra essentiella ämnen.

Filosofi

Inom filosofin avser essens de grundläggande egenskaper som utgör ett ting, det som inte kan avskiljas från tinget utan att det upphör att vara detta ting. De egenskaper som inte är nödvändiga för ett ting utgör dess accidens. Essensen är ett grundläggande begrepp inom essentialismen. I svensk filosofi används företrädesvis "väsen", då det i många andra språk talas om essens.

Etymologi - - - - - substantiv:

en saks grundläggande, verkliga och oföränderliga natur eller dess betydande individuella särdrag 

Konceptet härstammar från Aristoteles. Hans förklaring visade sådana svårigheter för hans latinska översättare så att de myntade ordet essentia för att representera hela uttrycket. (källa: Wikipedia)

Ibland funderar jag över själva essensen i kristen tro. Många gånger har vi gjort tron så komplicerad och krånglig, och vävt in oss i teorier och tankekonstruktioner. Istället kan vi ta emot och praktisera de enkla orden som är så befriande och avgörande för oss: "Älska Gud och din nästa som dig själv". "Jesus dog och uppstod". "Jesus lever idag". "Den som beder han får". "Sök och du ska finna." "Knacka på dörren och den ska öppnas för dig". "Gud älskar dig".  "Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in." Augustinus lär ha sagt: Älska Gud, gör sen vad du vill.

Kan det sägas mer essentiellt? Det enkla är det geniala.

 
Om inte annat, fråga Einstein. Hans formel E=mc². (Energi= massan x ljusets hastighet i kvadrat)
Ingen mer än han själv förstod essensen, när han gav oss relativitetsteorin. Men det visade sig vara en enkelhet och en genialitet på samma gång.