Ödehuset

William Paul Young har skrivit boken The Shack, på svenska: Ödehuset. Jag fick tips om boken av en god vän, som sa att han fått en förändrad syn på saker och ting när han läste boken. Jag ville också ta in bokens budskap och gjorde så, denna gång inte som ljudbok, utan en riktig bok som jag kunde kladda och skriva in, och vika hundöron och ha mig. En bok som ser tummad och använd ut. Att livet får visa sig i den.

Jag är benägen att hålla med min gode vän: boken förändrar verkligen synen på tillvaron som människa. Den bangar inte för att ta sig an en av de svåraste frågor vi kan ställa oss, och det gäller lidandets problem.
“Hur kan Gud som är god tillåta det onda i världen?”
“Hur kan han tillåta att det onda händer oss som tror på honom?”

Detta är frågor som jag tror att alla tänkande människor någon gång ställer sig. Framförallt de som är drabbade av livets hårda slag.

Boken ger en fullständigt annorlunda bild av hur Gud resonerar, agerar, tänker - mitt i vårt lidande. Som den Närvarande - inte rädd för våra frågor - finns han i känslostormens öga. Ständigt med sina ögon riktade till oss, ständigt närvarande med oss, ständigt involverad i oss. Boken handlar om substantiv och verb, förlåtelsens mysterium och makt, dåtid - nutid - framtid, ensamhet och gemenskap, förståelse och tillvarons hemligheter, treenigheten och suveränitet.

Boken är väldigt enkel, men samtidigt svår, den är inte självklar eller förutsägbar, utan överraskar gång på gång. På ett sätt lämnas jag ensam med min egen brottning, på samma gång som jag känner en djup samhörighet med andra som drabbats av livet. Jag förstår nu slutorden i boken, i form av de poetiska raderna från Elisabeth Barrett Browning, och jag fattar att man kan läsa denna bok och känna att man står vid sidan om, att man “missar” själva poängen med bokens budskap med en fadd känsla av att “jag förstår inte vad boken handlar om”. Om jag inte SER det författaren vill visa mig, då stämmer rad 3 och 4 i poetens ord:

Jorden är full av himmel,
varenda buske brinner med Guds eld.
Men bara den som ser tar av sig skorna;
de andra sitter vid sidan och plockar björnbär.