Bensin

Bensin 
(av franska: benzine, en avledning av benzoe – se bensoeharts) är en blandning av flytande kolväten (framförallt alkaner) med 5 till 10 kolatomer. Den är en lättflyktig, lättantändlig och lättflytande vätska, och kokpunkten är mellan 30 och 190 °C. Bensin är det viktigaste bränslet för förbränningsmotorer.

Kolväten
Bensin är inte strikt kemiskt definierat utan är ett handelsnamn för ett petroleumdestillat som består av över 500 olika kolväten.

Tillsatser
Utöver detta innehåller bensin även olika tillsatsmedel. Dessa är vanligen avsedda att motverka åldring (stabiliserare), korrosion (antikorrosion) och beläggningar i motor och bränslesystem.

Bensinens komponenter tillverkas med flera olika processer och de olika komponenterna blandas sedan i önskade proportioner för att få en slutprodukt med önskade egenskaper. Dessa processer inkluderar katalytisk krackning, hydrokrackning, isomerisation, reformning och alkylering. Rena destillat kan också utgöra en del av bensinen; ensamma har de dock för lågt oktantal. Processerna utvecklas också hela tiden för att bland annat reducera innehållet av giftiga kolväten.

Den bensin som används för framdrivning av flygplan med kolvmotorer skiljer sig något från den motorbensin som används till andra fordon. Vanligen har flygbensinen ett högre oktantal och en något annorlunda sammansättning. I flygbensin är fortfarande alkylbly en vanlig tillsats och bränslet består till stor del av alkylat, vilka har god blyrespons.

Från bly till blyfritt
Förr innehöll bensin alkylbly för att höja oktantalet. En bieffekt var att det motverkade "valve seat recession"; mikrosvetsning av ventil och säte. Alkylbly, det vill säga tetraetylbly eller tetrametylbly, användes tillsammans med etylendibromid och etylendiklorid (kallade ”scavengers”) för att undvika blybeläggningar i motorn.

Numera innehåller bilbensin inte bly; detta faktum i kombination med att de flesta moderna motorer har topplock av aluminium är anledningen till att härdade, lösa ventilsäten numera används. I äldre motorer utan härdade ventilsäten måste blyersättningsmedel, vanligen en kaliumförening, tillsättas bränslet, exempelvis kalium 1,2-bis (2-etylhexyl oxi karbonyl) etansulfonat. När blyet fasades ut, vilket var nödvändigt för att den katalytiska avgasreningen skulle fungera och eftersom bly är ett miljögift, kompenserades detta genom att innehållet av kolväten med höga oktantal, exempelvis aromater, ökades. Tidigare hade bensinbolagen mest fokuserat på processer som kunde framställa kolväten med god blyrespons.

Tilläggsmedel
Idag är det vanligt att bensinen som säljs innehåller upp till 5 % etanol för att minska åtgången på olja och utsläppen av fossil koldioxid. I äldre motorer utan katalytisk avgasrening hjälper den även till att underlätta förbränningen och minska utsläppen av giftig kolmonoxid. Bensin får för tillfället innehålla max 5 % etanol eller 3 % metanol med stabiliseringsmedel enligt SS 155422 vilket är den standard som reglerar innehåll och egenskaper för bensin av miljöklass för motorfordon i Sverige. Flera biltillverkare godkänner dock upp till 10 % etanol i bensinen.

Sedan den 1 maj 2011 säljer bensinstationer i Sverige bensin innehållande 10 % etanol (E10). I Finland genomföres denna förändring den 1 januari tidigare samma år.

(källa: Wikipedia)