Jag förtröstar på din nåd

“Du kan lita på mig, ja ja ja, du kan lita på mig” sjunger Tomas Ledin. En annan Tomas, med efternamnet Di Leva, sjunger “Vem i hela världen kan man lita på?”. Förresten, när de sjunger gratulationssång för den sistnämnde, sjunger de då: Ja må Di Leva, ja må Di Leva, ja må Di Leva uti hundrade år”? Skämt åsido. 😏

Ja, vad eller vem kan man lita på? Vem kan man förtrösta på? Tomas? Ledin, Di Leva eller Tvivlaren?
När livet och känslorna stormar och det blåser snålt omkring oss, finns en undran om vem vi kan lita på och vem som finns kvar. Och det är väl så att en verklig vän, kan man och vill man dela livets vackraste och livets bittraste stunder med. Jag önskar alla att ha en eller ett par sådana vänner. Fler har vi nog inte. Och Guds nåd finns kvar, och jag kan förtrösta på den. Precis som det skrevs om i gårdagens artikel på denna plats, finns det något i tillvaron som är orubbligt och oförändrat över tid och i evighet. Guds nåd.

Orden i rubriken är hämtade från Ps. 13:6: Jag förtröstar på din nåd. Det får vi. Det kan vi. Jag tror att: det vill vi. Har vi något annat val?

I den 103:e psalmen återfinner vi orden:

Barmhärtig och nådig är Herren,
sen till vrede och stor i nåd.
 Han går inte ständigt till rätta
och vredgas inte för evigt.
 Han handlar inte med oss
efter våra synder
och lönar oss inte
efter våra missgärningar.
 Ty så hög som himlen
är över jorden,
så väldig är hans nåd
över dem som fruktar honom.
 Så långt som öster är från väster
låter han våra överträdelser vara från oss.
 Som en far förbarmar sig
över barnen,
så förbarmar sig Herren
över dem som fruktar honom.