Dessa fyra meningar slog ner i mig under förmiddagens gudstjänst när jag lyssnade på en predikan med inslag en personteckning om Fredrik Blom och hans välkända sång Pärleporten. Den personteckningen började i ett av gudstjänstens tema: de som lämnat oss här i jordelivet och flyttat hem till himlen, och den avslutades med ord om betydelsen och meningen av Jesu död och att hans blod utgjöts för oss. I Hebr. 9:22 står det utan att blod utgjuts, gives ingen förlåtelse. Och i första Petrusbrevet läser vi: Det var inte tack vare bockars och kalvars blod vi fick förlåtelse och rening, utan genom Lammets blod, Jesu Kristi blod, Han som är det felfria Lammet som offrades för oss.
Mot denna bakgrund och som en brygga till nattvardsfirandet i gudstjänsten, fortsatte mina egna tankar till egna mål och associationer. Och det gällde till viss del de fyra meningarna som gavs oss från Jesus på korset. Och de orden som uttalades där - och fortfarande uttalas i en evig historisk utsaga, alltid aktuell - berör oss alla på djupet. Först omsorgen från Gud om den enskilde. Maria (Jesu mor), som mister sin förstfödde som dör på korset, får uppmaningen att se lärjungen som står bredvid henne och blickar upp mot korset och hela Golgatadramat: Maria, se den unge mannen - bry dig om honom, låt din sorg över mig förädlas, sublimeras och bli en omsorg om en yngre man som, precis som du, behöver kärlek och omvårdnad, du om någon kan trösta och hjälpa honom. Och Johannes: se Maria och de behov hon har och kommer att ha av andligt stöd, praktisk hjälp, gemenskap och delande av en gemensam sorg - men också av glädje och andliga upplevelser. Är detta ett fundament av vad Jesu församling är: en plats av omsorg och stöd till varandra? Att se varandra? Hur mycket ser vi varandra? Hur mycket bekräftar vi varandra? Se din moder. Se din son. I lidandets ögonblick är det detta som kommer från Honom som hänger mellan himmel och jord. Det säger mig: detta är viktigt! Avgörande. Annorlunda än det som råder i världen omkring oss.
Nästa korta mening handlar om Jesus själv. De två första handlar om andra. Jesus säger: Jag törstar. Ser vi den lidande Messias på korset? Hans mat och dryck var att göra Guds vilja. Hans bägare var en lidandets bägare, som han drack ur til the bitter end. I nattvardsstunden säger vi: Kristi kropp som blir utgiven för dig, Kristi blod som utgjöts för dig. Törsten som visar sig i livets mest kritiska stunder, vilken är det? När vi avklädes de kroppsliga funktionerna och den själsliga stimulansen, vad finns då kvar?
Hur kan vi fylla Kristi törst? Vilken isopstängel* har vi och vad räcker vi honom i denna stund?

Allt är fullbordat! Allt är klart, min vän!
* (Perenn. Klarblå eller rosa små blommor och blad med stark, tilltalande doft. Ingick i kyrkbuketten. Har en lätt bitter smak och ska användas med försiktighet i maten. Strö blommorna över salladen! Används som läkeört vid förkylningar. Lämplig att använda som låg infattningshäck. Vacker och hållbar som snittblomma. Källa: http://www.vaxplatsnybyn.com/)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar