99 år

pappa på 1940-talet

I lördags skulle min pappa ha fyllt 99 år om han levat. 23 februari 1914 föddes han, det år då första världskriget började. Det är konstigt att tänka att så många år har gått sen han föddes.Tänk vad allting blivit förändrat sen dess. Bilar, båtar, tåg, industrier, hantverk, TV, radio, internet, idrotter, doping, microchip, datorer, kirurgi, läkemedel, miljön, folkhälsan, stressnivåerna, klasskillnaderna i samhället och omvärlden, cyklarna, ungdomsrevolter och forskning. Allt är förändrat. Jag tror inte att han skulle känna igen sig om han skulle återvända hit. Han dog 1984 i en bilolycka, tre dagar före sin 70-årsdag. Märkligt vad tiden går.

Men även om mycket är förändrat, är vi människor oss ganska lika. Kärlek och hat, barndom,  ungdom, mandom och ålderdom, hunger och törst, längtan och saknad, skuld och skam, glädje och frihet - allt har sin plats, allt har sin tid,” inget är nytt under solen” som den salomoniska visdomen lär oss. “Allt har sin tid, och varje företag under solen har sin stund. Allt som sker, har egentligen redan skett förut, inget är nytt under solen”. Märkliga och tidlösa ord. Både trösterika och alldeles förfärliga.

De mänskliga villkoren är sig lika.

Människor som lyssnar har jag sällan mött;
nästan allihop hör på så flyktigt och förstrött;
de ser på sina klockor och skyndar sina färder
och har ej tid att spilla på den som hjälp begärde.

Bara Gud blir aldrig, aldrig trött.

Skönt att det inte är förändrat trots allt.Trots att jag blir trött.