I torsdags avgick bilen från Blekinge kl. 13.30 norrut mot huvudstaden. Ca 6 timmar är inte mycket att köra när det är något roligt som ska hända. Och det var så i detta fall. Min dotter skulle upp med sin avhandling i medicinsk vetenskap vid Karolinska insitutionen. Hennes avhandling handlar om mottagligheten för infektioner och allergier i celler av olika slag. Och den mynnar ut i en behandlingsmetod för s.k. hyposensibilisering, allergivaccination, som idag görs på ett sätt, och hon har forskat fram och provat en ny metod som sparar både tid, pengar och lidande för patienterna.
Hennes opponent kom från Zürich i Schweiz, professor i immunologi, han var den som startade intralymfatisk allergivaccination i världen. Deras framställningar och det efterföljande samtalet på engelska var givande att lyssna på, kryddat med stor kunskap, värme och en stor portion humor. Det var inte en avrättning, utan det var ett vetenskapligt samtal. Ytterligare tre prominenta herrar, vilka utgjorde betygskommittén, var med och ställde frågor, två professorer och en docent inom samma ämnesområde. Allt gick mycket bra under de två timmar sessionen pågick och efter ca 45 minuters väntan kommer de vise männen ut från sin kammare och meddelar att de är helnöjda med avhandlingen, framställningen och det samtal som förts i ämnet. De utbringar ett trefaldigt HURRA och saken är klar! Hon är nu färdig med sin doktorsexamen i medicinsk vetenskap. YES! Vid 28 års ålder. Grattis säger jag också. Naturligtvis.
Efter diverse hotellfrukostar, smörgåstårtor och disputationsmiddagar och promenader på huvudstadens gator och torg och två hotellövernattningar, var det dags att åka 3 mil söderut till min hemstad Södertälje för att hälsa på min mamma och syster. Ett kärt återseende och mycket gott prat med dem och systerdottrar med barn. Roligt och givande. Senare på eftermiddag på lördagen gick resan 10 mil ytterligare söderut till Nyköping och gamla vänner där. En solig, inglasad balkong, sköna fåtöljer, minnen, prat om gemensamma vänner och händelser i en enda lång räcka. En och en halv timme går så fort. Alldeles för fort. Vid 19.40 åkte vi hemåt, de resterande 40 milen. Kl. 23.56 var vi hemma i Blekinge. Tacksamma för allt.
Och idag, söndag, spelade vårt band On the road, i Motorcykelgudstjänst i Kungsmarkskyrkan kl. 14. Vårsolen log, fåglarna kvittrade. Vår första låt var Born to be wild från kultfilmen Easy Rider från 1969. Filmen med Peter Fonda och Dennis Hopper m.fl. som åker MC för att söka lyckan i det stora landet i väster. Då blev det rockigt värre! Vi spelade och sjöng låten, och på storbildsduken rullade filmsekvensen när de kör med sina häftiga hojar. Se bilden. Ett hundratal personer kom och lyssnade (och sjöng med...).
Här är filmtrailern: http://youtu.be/4gVPxPdNLwA
Som sagt, en händelserik och oförglömlig helg. Nu är det snart dags att jobba igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar