Människor kommer och går förbi mitt fönster. Gamla män med käpp och äldre kvinnor med rullator. Stapplande steg och trippande steg. Många har hund och går morgonpromenaden, lunchpromenaden och eftermiddagspromenaden förbi mitt fönster. Små hundar trippar, stora hundar lufsar fram, medelstora hundar strosar mera. Barn i barnvagn, mammor som stressar till eller från dagis. Kavajklädda affärsmän i svarta bilar som blinkar frenetiskt och svänger med skrikande däck åt vänster i korsningen utanför.
Ännu inga löv på pilen utanför fönstret. Grenarna vajar nakna i vinden. Gula, bruna och röda tegelhus står vägg i vägg med gula och beiga rappade hyreshus. Med eller utan balkong. Vilket jobb att mura upp dessa tegelhus. Det är tusentals tegelstenar. Ibland slamrar det till precis nedanför mitt fönster när någon av stadens uteliggare kollar soptunnan om det finns någonting att panta borta på Lidl.
Många människor med lika många berättelser som de är till antalet. En kille som går här på gymnasiet cyklar till skolan varje dag. Och året runt cyklar han iklädd endast t-shirt på överkroppen! Det spelar ingen roll om det är högsommarvärme eller - 11 grader! Han kommer cyklande i sin t-shirt. Och han bor inte i huset bredvid, han bor 1,5 mil utanför stan. Otroligt, men sant.
En kvinna går förbi varje dag på trottoaren. Bredvid barnvagnen går hennes lille pojke. Han har en medfödd skada som gör att han måste träna varje dag på att gå, för att inte hans leder ska förtvina och han helt ska tappa sin förmåga att gå. Han går och går, varje dag. Jag vet att hans mamma lockar honom med en liten belöning om han går hela vägen hem från sitt dagis. Och det verkar som om mutan verkar funka. Pojken ser så nöjd ut när han traskar förbi.
Människor, människor. De kommer och går. Detta består.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar