Sitter just nu, denna onsdag, på Hotel Connect vid Skavsta flygplats efter övernattning här på hotellet/vandrarhemmet som ligger 75 m från flygplatsen. Helt ok standard för att vara vandrarhem med frukost. Rent och snyggt, modernt och ljust. Jag är nu 3 dagar i Nyköping för att hälsa på "gamla" kompisar och vänner. Roligt.
Jag har varit på resande fot sen förra onsdagen och det känns som en evighet. Det har varit en resa, inte bara i geografiskt avseende, utan ännu mer i inre avseende. Jag har varit i Orsa i Dalarna på återträff på en skola där jag gick i min ungdom. Jag flyttade hemifrån Södertälje till Orsa när jag var 17 år och tog klivet ut i vuxenlivet (på flera sätt). Nu återupplevde jag platsen, stämningen, miljön, byggnaderna, minnena, människorna. De som kom alltså. Det var många från 60-, 70-, 80- och 90-talet som kom, men ganska många kom inte. Jag förstår att det finns många orsaker till att man inte kom tillbaka. Livet bjuder så mycket som vi inte räknar med när vi är unga. De som ändå kom - de kom också av särskilda skäl. Precis som jag. Det var SÅ roligt, SÅ givande, SÅ berörande att träffa alla vänner och kompisar, många med respektive. Jag ångrar inte resan. Tidsresan, den inre resan, den yttre resan med så många soliga dagar, skratt och gråt, glada och sorgsna ögon, befriande kommentarer och delgivning av vad livet inneburit för var och en.
Jag sitter nu här vid Skavsta flygplats i lobbyn och skriver. Jag är glad för de underbara dagar som ligger kvar inom mig, ögonblick som likt diamanter blivit putsade och blänker så vackert och levande och livgivande i solljuset som finns här utanför väggen.
Tack för den vecka jag fått uppleva. Så länge jag har minnet i behåll, kommer jag inte att glömma den. Och tack till alla er som var med och som bjöd på er själva, delade med er av livet och allt det ni varit med om under alla år.
