Nya tag

Klockan står på 06.48 och jag har just klivit på morgonbussen till jobbet. Den första person jag hejar på är busschauffören Håkan. En trevlig kille. Vi växlar alltid några ord och idag sa han spontant - eftersom det inte är så länge sen vi sist sågs - "nya tag"! Ja, nya tag. Det är det som gäller för idag.

För två-tre år sen gick jag en fotokurs på distans vid högskolan i Jönköping och då skulle jag i en av inlämningsuppgifterna skildra min känsla inför  några yrken. Ett foto skulle skildra vad jag kände inför dessa yrken. Jag  valde bl.a. pizzabagarens och chaufförens yrke. Hur skildrar man dem? Men en bild? Jag lämnar pizzabagaren därhän, även om bilden med pizzabagarens inmjölade händer och förkläde framträdde tydligt på bilden när han har den stora träspateln i högsta hugg för att lägga in en pizza i ugnen, blev ganska bra i färg och form, så fastnade jag ändå för bilden på den ensamme chauffören.

Det var Håkan jag skildrade på min bild. Samma chaufför som idag alltså. Men då på kvällen, lite snett från höger bakifrån tog jag bilden när en taklampa lyste litegrann på hans huvud och kropp och själva platsen där han sitter och kör. Det som hände var också att jag fick med en spegelbild av honom i den stora vindrutan där hans ansikte avbildades lite dovt och lågmält. Hans ansikte syntes inte på vanligt vis, eftersom jag satt snett bakifrån och tog bilden. För mig blev bilden det jag ville skildra: den ensamme chauffören med stort ansvar för sina passagerare. Trots att bussen kan vara fylld med människor, är chauffören ändå i någon mening helt ensam. Jag har själv kört taxi under 9 års tid, så jag vet.

Ingen annan än chauffören kan ta besluten om hur man ska köra, utifrån väder, väglag och andra förutsättningar. Man är helt ensam om att ratta fordonet och ansvaret att nå målet för resan, den förutsägbara vägen eller den alternativa vägen som framtvingas på grund av yttre omständigheter. Man kan inte skylla på någon annan om man kör fel eller om man skulle köra av vägen eller krocka. Man är helt solo om ansvaret och konsekvenserna för färden. Och beslutstiden kan vara bråkdelen av en sekund. Man kan aldrig slappna av under körningarna, man måste vara vaken och medveten om situationen varje sekund.

Utöver de yttre betingelser jag redan nämnt fanns då - på 80-talet när jag körde - och nu på 2010-talet ännu en aspekt som kanske ännu mer vittnar om chaufförens mycket utsatta läge: våldsbenägna personer som sätter på  tvären på ett eller annat sätt eller som vill bråka och som hotar, med eller utan tillhygge i handen. Men oftast med alkohol eller knark innanför västen. På det viset beundrar jag chaufförer som håller på. År efter år. Dag och natt.

Nu sa Håkan: "nya tag"! Och det  tar jag till mig idag. Jag är glad för den yrkesgrupp som idag sitter bakom rattar och spakar för att ta 1000-tals människor till sina jobb. Och sen hem igen. På vägar, till sjöss, på räls eller i luften. Nya tag. Gamla meriter och lyckade körningar hjälper inte idag. Nya tag. Ny dag. Nya möjligheter. Nya risker. Nytt ansvar. Ny glädje. Nya möten.

"Nya tag" - viktigt!