att färdas mot brunnar.
Djupt i skogen av tätnande år
längta våra förtorkade munnar
efter dalgången*, där vattnet går,
lyssna vi spänt
till vad ådern förkunnar
dold under livets törnesnår.
(* eg. dälden)
Först som försmäktande, överkörda
människosjälar, som bristen känt,
närmas vi, dignande under vår börda,
det som är ande och inåtvänt,
få vi ta del av det oerhörda,
väntar oss brunnens sakrament.
(Johannes Edfelt ur Ett är nödvändigt)
Läs mer om Johannes Edfelt: >>http://sv.wikipedia.org/wiki/Johannes_Edfelt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar