Vår i luften

Anar en spirande vår i luften. I lördags när jag väntade på en bilköparkund, tvättade jag min gamla bil vid 8-tiden på morgonen. Solen sken och värmde. Jag njöt i fulla drag av vårkänslan. Plötsligt närmade sig ett ljud ovanifrån och jag släppte tvättsvampen och såg uppåt. Där kom de: en grupp svanar i v-formation på väg åt nordost. Det karaktäristiska ljudet av vingslag och skränande lät som ljuvlig vårgrannlåt i mina öron. Våren.

Nu på morgonbussen ser jag en vackert tonad vårhimmel över havet och skogen. Havet ligger blankt i väntan på förmiddagens bris och middagens kraftiga vindar. På insidan av mig själv kan jag höra ekot från förra och förrförra vårens känsla - det är alltid något speciellt med våren. Ett förlåtande tillstånd, då vinterns eventuella förorätter är som bortblåsta, liksom förlåtna. Det är som att värmen. ljuset, krafterna, de tilltagande möjligheterna som våren bjuder, ger oss en ny tro på nästan allting. Det gamla är borta, nu är det vår. Glömda är tråkiga halkmornar i bilen, snöskottande är ett minne blott, slasket är bortsmält och gatorna är sopade. Våren står för något nytt, oprövat, fräscht, möjligt, levande - och inspirerande!

Jag bestämmer mig för att ta emot vårens alla möjligheter! Jag beslutar mig för att ta till vara på varje dag som jag får. Jag intar en hållning av förväntan, förundran, förhoppning, försoning, förståelse och förtroende. Förtroende för livet, för våren, för tillfällena att njuta och leva, för människor jag möter, för uppdrag som dyker upp, för dagarnas oändliga möjligheter.

Det är vår i luften. Skönt.