tisdag 6 maj 2014

Be yourself, no matter what they say

Jag skrev den 1 maj om låten An englishman in New York, skriven av Sting på 80-talet, och mina tankar har fortsatt bearbeta olika delar av detta att vara sig själv. Att kunna, att våga, att vilja vara sig själv. Parallellt med alla dessa tankar som funnits den senaste tiden (och av olika orsaker) har jag umgåtts med en - för mig - ny författarbekantskap, Brené Brown, sociolog från USA. Libris bokförlag har gett ut hennes bok Mod att våga vara sårbar. Hon berättar om de reaktioner hon mött efter sina många föreläsningar, sina seminarier, sin forskning och sina böcker. Det handlar alltså om sårbarhet.

Boken är inte - på långa vägar - färdigläst för min del. Far away. Hon tar tag i ämnet från början och sopar rent hus när hon jämför sårbarhet och svaghet. Det är enligt författaren den allra vanligaste reaktionen hos många läsare och åhörare - att sårbarhet är ett svaghetstecken, eller t.o.m. det yttersta beviset på svaghet. Brené Brown menar raka motsatsen: sårbarhet är ett tecken på styrka. Ja, kanske grunden för allt det man kan kalla styrka. Hon jämför sårbarhet med att i en mening vara naken, alltså avklädd alla sina försvar, sina positioner, sina fördomar, sina strategier, sina försök att inte träda fram och visa sitt ansikte av rädsla för att misslyckas.

Under de senaste 10 dagarna har jag från och till öppnat boken och den känsla jag haft vid läsningen är ungefär som att jämföra med att sitta i en sval och skön berså och läppja lagom kallt och friskt vatten, med en aning av björnbärssmak. Orden har bara slunkit ner i en torr strupe, i ett torrt sinne, varit helt rätt att få förmånen att ta till sig.

Jag vet att boken inte lämnar mig eller någon annan oberörd. Och framöver återkommer jag om detta ämne: sårbarhet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar