torsdag 1 maj 2014

An englishman in New York - a legal alien

Stings låt från 80-talet har drabbat mina tankar. På videon för låten går han som engelsman runt omkring i the Big Apple, New York, och funderar och filosoferar om livet och alla vardagligheter som han märker särskiljer honom från omgivningens mönster och tyckanden.

Skillnaderna börjar med te eller kaffe:

I don't drink coffee I take tea my dear
I like my toast done on one side
And you can hear it in my accent when I talk
I'm an Englishman in New York

See me walking down Fifth Avenue
A walking cane here at my side
I take it everywhere I walk
I'm an Englishman in New York

Men ju längre låten går och de svängiga rytmerna fortsätter, blir orsaker och anledningar till skillnaderna större, mer djupgående och personliga.

Modesty, propriety can lead to notoriety
You could end up as the only one
Gentleness, sobriety are rare in this society
At night a candle's brighter than the sun

Takes more than combat gear to make a man
Takes more than a license for a gun
Confront your enemies, avoid them when you can
A gentleman will walk but never run

If, "Manners maketh man" as someone said
Then he's the hero of the day
It takes a man to suffer ignorance and smile
Be yourself no matter what they say

Hela låten slutar sen i ett långt upprepande av:

Be yourself, no matter what they say,
be yourself, no matter what the say.

Sting känner sig som en “legal alien in New York”, en legalt hitkommen  utomjording i New York.
Jag känner igen känslan som han uttrycker i låten. Att vara sig själv i ett sammanhang, där man förväntas vara någon annan för att passa in. Passa in i bilden, passa in i mönstret, passa in i snacket. Passa in i likformigheten. “I världen, men inte av världen” är ett uttryck från Frälsaren som gör sig påmint inom mig. Att finnas i en miljö, men inte vara beroende eller styrd av dess villkor, dess tyckanden eller dess tryck. Som människa finns man alltid i sådana sammanhang, och vem är den av oss som inte påverkas? Naturligtvis blir vi alla påverkade. Inget märkligt eller skuldframkallande i det, enligt min mening. Vi är människor.

Budskapet att vara sig själv, även om andra skulle ha en avvikande uppfattning om detta, är klockrent. Viktigt. Essentiellt*. Avgörande. Vägledande. Att ha så mycket inom sig själv, att det som kommer utifrån inte riktigt kan komma in, inte kan tränga ut det som hjärtat och sinnet är fyllt av. Viktigt. Att det inre får styra det yttre och inte tvärtom.

*Essens (av latinets essentia) avser i talspråk det väsentliga i något, tingets kärna, det avgörande nödvändiga. Som adjektiv eller adverb, essentiell, betyder det livsnödvändig, till exempel essentiella aminosyror, essentiella fettsyror och andra essentiella ämnen.

Vågar du vara den du är? Oberoende av vad andra säger om eller till dig? Vågar du vara annorlunda? Vågar du vara sårbar, öppen, inte så färdig i alla avseende, trevande, sökande, tillåtande mot ditt eget inre som pockar på uppmärksamhet och som vill LEVA och uttrycka sig?

Be An englishman in New York. Today.

Och kanske vill du njuta av låten: http://youtu.be/d27gTrPPAyk


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar