Från ett läge till ett annat

Tänk vad man färgas av det man tar in.
Denna vitsippa blev blå av karamellfärg i vattnet.

Dagen inleds med solsken, bilfärd och en kopp kaffe. Jag vaknar till liv och ser mig om på mitt gamla jobb, en plats jag förr eller senare kommer att lämna helt. Så fort jag får ett eget rum i kommunhuset är denna era all. Denna era för alltid lämnad bakom mig. Från ett läge till ett annat. Det är en märklig sanning som P O Enquist skriver i sin bok Ett annat liv att “man måste överge något för att vinna något annat”. Om jag idag vill vinna, eller erövra något annat, vad skulle det vara månntro? Det här gamla rummet - att lämna det bakom mig - vad skulle det innebära? Egentligen ingenting. En bra plats att komma till när jag har ärenden på stan, en plats med toalett, vattenkokare, ett litet kylskåp, en soffa eller fåtöljer att sitta i. I övrigt inte någonting egentligen av värde. Men vadå, en tillflykt är ändå en tillflykt. Den har sitt värde som just tillflykt.

Om jag vill överge blygsamhet eller dåligt självförtroende, vad är det då jag vill åstadkomma istället? Att  tro mer på mig själv, att inte gräva ner mitt pund,  mina möjligheter, utan få blomma ut som människa och person. Det vill jag. Tomas Sjödin sa häromkvällen i Jämjö: den som hittar sin plats, tar ingen annans. Och det han talade om handlade om utmaningen att inte irra omkring och försöka sko sig på andras bekostnad och försöka sno åt sig en position, utan om att kunna lyssna in sin passion, det som hjärtat längtar efter och intresset blickar mot, att ge detta en chans. Att inte bara bli anvisad någonting, utan att inta sin plats i livet, sitt utrymme, bli huvudperson i sitt eget liv. Denna dag som inleds med solsken och kaffe, vill jag det.