Asplöv

Asplöv, asplöv på grenen där
säg mig vem som räddast i världen är.
Den som darrar under vindens tjut
eller den som flyr genom grinden ut.

Den som inte vågar stanna för att se in i
sig själv och det som finns dolt inuti
eller den som fattar mod och förblir sann
mot det som hon är och vill och som hon kan.

Att vara ett löv som rör sig
är inte att vara rädd,
det är vara vid liv och på djupet -
ha kontakt med sitt inre
fast det ibland känns som att vara på väg till stupet.

Att darra i förtröstan och lugn
när själen är tom och tung
att ha kontakt med sitt innersta liv
att våga ta modiga, osäkra och ovana kliv.

Ett asplöv med liv.