Hedmark

Bild från Pixabay

Mitt inre är vissa dagar som en hedmark. Den är ödslig, men ändå levande. Den är tom, men ändå fylld av växtlighet och liv. En hedmark är en metafor för det inre. Ödslig, ibland disig, ibland en klarblå himmel ovanför, men alltid liksom grön och öppen för rörelse, djurliv, en joggingtur, en picknick i frisk luft och träd, buskar och gräs. Det är så mitt inre ser ut. Det kan ibland förefalla ödsligt, tomt, men ändå levande.

Förutsättningarna för det jag kallar liv finns både i det nästan regntunga diset, det daggvåta gräset, den grusbelagda vägen som skär genom landskapet, de upphöjda kullarna längre bort, eller dalen som sänker tempot och pulsen, allt finns med i bilden när jag sakta rör mig framåt genom landskapet.