onsdag 6 februari 2019

Maestro

Maestro heter boken
den handlar om hämnd
och de handlingar
som hämndbegäret skapar.

En maestro som under
långa tider
tänkt ut och tänkt igen
hur hämnden ska se ut och kännas.

En människa som likt en dirigent
vill skapa sitt mästerverk
med flera inblandade instrument
och stämmor.

En person som viger sitt liv åt
att fullborda och fullfölja sin mission,
sin livsvision
att få ge igen, betala tillbaka.

Han tänker sig sina handlingar
som ett genomtänkt och genomarbetat
mästerverk,
ett genidrag, en fullbordad symfoni,
ett fulländat schackparti.

Ett spel där han är den som rör
sina pjäser på sitt sätt
och får den andra parten vid bordet att hela tiden
bli tvungen att flytta sina pjäser rätt in i fällan.

Han ägnar timmar, dagar, månader och år
åt detta.
Hans energi och kreativitet går åt till just detta tema:
hämnd.

“Hämnden är ljuv” sägs det.
Är det så?
Är det inte som med honung,
att den är söt till att börja med,
men efterhand äcklar den med sin sötma?

Är det inte så att hämnden
dränerar en människa inifrån,
att det blir tommare och tommare
ju mer man tömmer hämndens bägare?

Man tror att man uppfylls, berusas
av hämndens handlingar,
eftersom hämndens tankar har
uppfyllt ens inre under så lång tid?

Men det visar sig vara ett självbedrägeri,
en djävulsk plan som lurar en människa
att tro att  “detta är meningen med mitt liv”.

Tomheten skriker mig i ansiktet.
Tomheten glor på mig.
Lika tom som den gången jag återvände
till min barndoms skola.

Jag gick in i korridorerna,
gick runt till de salar och trapphus
som då - när jag var i yngre tonåren -
var så stora och enorma

plötsligt visade sig vara så små
och oansenliga,
så platta och betydelselösa
som en dimma som upplöses när jag närmade mig.

Så är det med hämnden
och dess ljuvhet.
Det finns något av substans i samband och sammanhang,
men när hämnden ska realiserar, exekveras,
försvinner liksom verkligheten i det som en dimslöja.

Den som inte kan förlåta,
utan vill hämnas,
är lik en person som blandat en giftdryck,
men dricker upp giftet själv.

Jag vill tro att energin som hämndtankar och planer innehåller,
istället kan användas till att skapa
ett annorlunda mästerverk.
Människan kan bli Maestro, fast på ett annat sätt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar