Vad är bön?

Jag såg ett videoklipp på dagen.se där en amerikansk pastor sitter vid ett runt fikabord, på en hög stol, och han ber. Mitt under bönen, där han rabblar ord om och om igen, med ögonen öppna, får han plötsligt syn på sin mobiltelefon, vilken han tar i sin  högra hand och tänder skärmen, kollar och ber samtidigt. Och han fortsätter så, rabblar ord och tungotal, samtidigt som han läser på skärmen. Detta pågår säkert under mer än en minut. Under tiden som han läser på skärmen, fortsätter hans “bön” med ord, men en lång stund kommer det istället ett långt och långsamt utdraget “ööööööööhhhhhhhhh”, som något sorts fromt läte (jag tror att det ska låta fromt). Allt detta dokumenterat på film och utlagt på nätet. Och nu kom filmen till oss i Sverige också, på nättidningen dagen.se.

Skärmdump, ej klickbar.

Jag blir så illa berörd när jag ser detta. Dels för det sätt som pastorn uppträder, och dels för den bristande respekten för tittarna med tanke på den genomslagskraft ett sådant direktsänt program får på internet och i världen. Det känns som att bön bara blir ett skådespel och ett läte, som något som ska höras och synas, men med en total frånvaro av hjärta och seriositet. Uppriktigt talat blir jag ledsen. Och arg. Det känns som om pastorn inte tar människor i sin omgivning på allvar. Ett skådespel, ett dåligt och pinsamt teaterstycke som sliter sönder något av det förtroende som Kristus byggde. Bedrövligt och skrämmande pinsamt.

Vad är  bön? Det är en avgörande fråga. Det finns olika svar på den frågan, men aldrig har jag fått en definition som liknar den som uppvisas i detta videoklipp.

Bön är hjärtats samtal med Gud. Bön är själens andning. Bön är att lyssna. Bön är att uttrycka sin tacksamhet, sin tillgivenhet, sin kärlek, sin nöd, sitt behov. Detta tror jag att alla medmänniskor har behov av, även om man kanske inte upptäckt det än. Men det är mils avstånd från videoklippets bönemöte.