Lovsång

Lovsjung Gud, lovsjung!
Lovsjung vår konung, lovsjung!
(Ps. 47)

I 1 Tess.5:16-18 läser vi:
Var alltid glada, be oavbrutet och tacka Gud under alla livets förhållanden. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus.

Och i Ps. 22 står det att Du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger

Det är någonting med lovsång. Att det står om lovsång och tacksägelse så ofta i Boken, måste betyda något. På något sätt handlar det om att Gud Är. Att det hos honom inte finns någon som helst förändring, oavsett mina och våra omständigheter i våra liv och här på jorden. Han är alltid trofast. Han är alltid kärleken. Han är alltid densamme. Och det är detta som är grunden för min lovsång, inte mina motgångar, framsteg eller tråkigheter. Lovsången genereras utifrån det oföränderliga och fasta. Gud Är. Jesus Är.

Därför kan jag denna morgonstund lovsjunga Herren för livet, nåden, trofastheten, glädjen och tryggheten han står för, den stadga som jag saknar i mig själv. Och därför kan Paulus skriva att vi kan tacka Gud i alla livets förhållanden. Det är inget fräckt, oförskämt förslag från någon som inte hade en aning om livets - understundom - brutala villkor. Nej, den uppmaningen utgår från att Gud är Gud.