Glädjens budskap

Jag hörde en röst som jag inte kände:
 "Jag lyfte bördan från hans axlar,
hans händer blev fria från lastkorgen.
I nöden ropade du och jag räddade dig. [...]” 
(Ps. 81)

Psalmförfattaren Asaf erkänner att rösten han hör, känner han inte. Trots att rösten talar goda ord, med mild stämma, ett befriande budskap, så kan han inte riktigt ta in orden och dess betydelse. Och detta kanske är ett vittnesbörd som många skulle kunna avlägga. Man hör om Honom som talar, man hör hans ord, men man känner inte personen vars röst man hör. Jesus säger i Joh. 10:

Bild från pixabay.com

Men den som går in genom porten är fårens herde.  För honom öppnar portvakten, och fåren lyssnar till hans röst. Han kallar på sina får och nämner dem vid namn och för ut dem.  När han har fört ut alla sina får går han före dem, och fåren följer honom eftersom de känner hans röst.  Men en främling följer de inte utan flyr från honom, för de känner inte främlingars röst.

Hur värdefullt är det inte att känna Herdens röst, att veta när han talar till mig, när han säger något som är särskilt riktat till mig. Att hans röst inte bara blir ett ljud i fjärran, en röst vilken som helst, som passerar förbi, utan att jag ens reagerar. När han säger något, vill han mig något, och det är alltid angeläget. Att bli av med sin börda som tynger ens axlar, att mina händer blir frigjorda från det som binder, att i min nöd bli räddad - det är ord och inga visor. Ett glädjens budskap. Evangelium.