Lyssnade på påskdagen på en livesändning från en kyrka i Karlskrona. Pastorn berättade om Mojaveöknen, och i den Death Valley, i västra USA, som är en av de torraste platserna på jorden. Ungefär var 10:e år sker underverket - när vädrets makter varit oerhört gynsamma mot platsen och låtit mängder av regn falla under hösten - då hela dalen blommar, och fylls av gula små blommor, som likt ett täcke fyller hela dalen och den annars spruckna marken förvandlats till bördig jord med tillväxt och liv.
På svt.se (2016) kan jag läsa:
Dessa frön ligger i jorden och väntar på att regnet ska komma. När den förra ”superblomningen” inträffade 2005 upptäcktes blommor som aldrig hade setts i dalen tidigare, vilket fick forskare att tro att fröna funnits i jorden i åratal.
Tillämpningen i predikan var att förutsättningarna för livet finns hos oss var och en, även hos den som känner att livet är kört, hoppet är ute, allt verkar vara förtorkat, och chanserna vara slut. Om den människan får ett levande möte, en kontakt med Livets ursprung och källa - Gud och Jesus Kristus - kan den mest förbrända mark - ett människohjärta - få nytt liv. Uppståndelsekraft. Blomning. Att blomma, att växa, att återgå från ett tillstånd av andlig och själslig död, till liv, kraft, inspiration och ljus. Det är det som är påskens hoppfulla budskap och livgivande glädjeförkunnelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar