sveper in mig som i bomull
omärkligt
tillvarons grynighet
påtaglig och verklig
inbäddad
ljuset blickar mot mig
lyser genom dimbankarna
hoppfullt
tar mig mot ljuset
steg efter steg
långsamt
varje steg tryggt
gruskornen under skorna
knastrande
dimman låter mig
se ljuset utbrett,
inte skingrat, men brett
dimmans fördunklande
egenskap
lyser upp vägen ännu mer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar