Monotoni - av latinets monos (en) och tonos (ton). Ur det man gör varje dag kan födas något högst personligt, en egenart som gör att man inte låter som alla andra. Man hittar sin egen ton. En egen tonart. Man låter som sig själv. Att få vara med om det är en befrielse.
Underjordiska energier väller upp genom vanornas yta, skriver Eugene Peterson i sin bönbok Praying with psalms.
(Tomas Sjödin)
Magnus Malm skriver (sid. 117 i Vägvisare):
Att bara rent fysiskt sätta mig ner och vara tillgänglig för Gud är bönens basplan, baslinje, och ett ankare för fladdriga tankar. Mina rastlösa och fladdriga tankar är som en fårskock som bara irrar omkring. Jag klarar inte av att samla ihop dem själv. Jag får överlämna mig och alla dessa tankar och be den Gode Herden om hjälp att samla dem, få ordning och styrsel på dem. En riktning.
Här kommer - igen - monos och tonos in. Montotonin - att göra samma andliga övning gång på gång. Att skriva, dag efter dag, det gör något med mig. Att samla mina tankar hos Gud.
Den bästa förberedelsen för morgondagen är att använda IDAG på ett bra sätt.
(okänd tänkare)
—--------------------
Det är det man gör varje dag som förändrar ens liv. Och det man inte gör varje dag, men som man vet att man skulle må väl av.
Det som har en chans att bli långsiktigt är de små förändringarna i rätt riktning. Börja med någon dag i veckan, lägg till en efter en, och så landa på en veckonivå man kan hålla. Och sedan fortsätta, låta det bli en vana, något som man gör nästan utan att tänka på det… Små förskjutningar i den riktning man vill växa. En liten stunds medveten närvaro inför Guds ansikte varje dag. Släppa in lite evighetsluft i sina lungor. Med tiden blir det en vana, och det dagliga står i direkt relation till det eviga. Lägg det på minnet.
Om detta skriver Paulus till Timoteus, 1 Tim. 4:7-8.
(Tomas Sjödin)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar