Barken talar till oss

En vän skrev:

ChatGPT utvecklade intressanta tankar utifrån två perspektiv på stammens ibland fåriga yta, dels den logiska förklaringen till att det blir så och även symboliken i den, och budskapet är detta:

Den logiska sidan:

Klicka för en större bild!

Trädets bark är ojämn, sprucken i fåror, för att det lever. Det växer inifrån, tyst och stadigt, och när den inre stammen vidgas, orkar inte det yttre skalet följa med utan att brista. Sprickorna är spår av tillväxt. Av tid. Av kamp mot väder, insekter och kyla. Den är både rustning och ärrvävnad.

Den symboliska sidan:

Så är det också med oss människor. Vi växer inifrån – av erfarenheter, förluster, drömmar och beslut – och det formar vårt yttre. Våra liv lämnar spår, sprickor, fåror. Inte som tecken på svaghet, utan som bevis på att vi levt, att vi burit, utvecklats, hållit ut.

Vi tänker ofta att skönhet är slät, jämn, perfekt. Men ett träd skulle inte vara ett träd om det inte bar sina sprickor. Liksom vi inte vore verkligt levande om vi inte hade våra spår – våra synliga och osynliga barklager.

⸻

Så kanske är det just där den logiska sanningen och den symboliska visheten möts: att det som ser brutet ut på ytan ofta är ett tecken på djup livskraft.

Och att varje fårad bark, liksom varje människa med ärr, bär sin egen berättelse om att stå kvar – mitt i livets växande.