Rädda oss från anglicismerna

Malina Abrahamsson, reporter på tidningen dagen.se, skriver 2025-08-11:

I mitt jobb som reporter intervjuar jag många pastorer, vilket är trevligt och lärorikt. Men nu har jag fått ett problem. Jag förstår inte längre vad de säger. 

Ett exempel: ”Redan på första mötet lutade sig folk inåt.” (En pastor som beskrev en ungdomskonferens.)

Ett annat exempel: ”Jag är bra på att ta visionen och springa med den.”

Ett tredje: ”Som kyrka måste vi steppa upp vårt game.”

Det verkar inte bättre än att många pastorer har hämtat inspiration från engelskspråkig managementlitteratur och att det har färgat av sig på deras språk. Men uttryck som ”lean in”, ”running with a vision” eller ”step up”, blir inte bara fula, utan många gånger obegripliga, på svenska.

Här kanske någon invänder att språk alltid förändras; vi har sedan århundraden tillbaka lånat ord från tyskan, franskan och engelskan, ibland försvenskat dem, och sedan införlivat dem i vårt eget ordförråd. Visst, det stämmer. Men det är också sant att språk inte bara förändras, utan också kan försämras.

Den slappa språkhanteringen märks överallt. Men kanske extra mycket i frikyrkan?

Det som verkar ske nu är att vi – tämligen oreflekterat – tar in hela uttryck direktöversatta från engelskan. Vips säger vi saker som: ”Jag behöver dig att …”, uppmanar någon att ”gå för det!” eller talar om att vi befinner oss i ”en säsong av …” 

Förmodligen reagerar vi inte ens längre om någon säger ”Det är upp till dig” i stället för det korrekta: ”Det får du bestämma”. Inte heller om någon använder uttrycket ”När det kommer till Jesus” i stället för ”När det gäller Jesus”. 

Anglicismerna härjar alltså fritt. Och det är inte bara pastorerna, eller kyrkorna, som är skyldiga till det. Den slappa språkhanteringen märks överallt. Men kanske extra mycket i frikyrkan? Där brukar man vilja vara relevant – visa att man hänger med i trender och på så sätt enklare nå ut med evangeliet. Redan för 25 år sedan när jag var tonåring och aktiv i Pingstkyrkan hette vår ungdomsgudstjänst ”Homerun”, fritidsgården ”Alive” och dansgruppen som jag själv ingick i ”Addicted to Jesus”. 

Problemet med anglicismerna är inte bara estetiskt utan går djupare än så. Eftersom språk och tanke hör ihop, påverkar vårt språkbruk förmågan att tänka; det man saknar ord för går inte att tänka klart. När språket fördunklas av anglicismer blir därför mer komplexa tankar svårare att formulera. 

Så hur kan vi hejda denna farsot? I den kristna traditionen har vi ett effektivt botemedel: bibelläsning. I Johannesevangeliet finns det inga anglicismer, inte heller i Psaltaren eller i Jeremias bok. Däremot finns ett rikt och vackert språk som vi kan inspireras av och göra till vårt eget. 

Att rädda frikyrkan från anglicismerna ska nog bli min hjärtefråga. Jag tar den visionen och springer med den.

-------------------   

Och jag är helt enig med Malina!  Tack att du sätter ord på det många av oss känner. Jag tänker på många olika uttryck som används i både privata och offentliga sammanhang, t.ex: uppsnack (finns nersnack ?), nu kör vi, asap, brb, lol, all in, med många flera.... 

Och i min ungdom i Södertälje hette kyrkans ungdomsvåning Dojan (eftersom alla tog av sig skorna vid inträdet...), det var kanske en introduktion till ett "tuffare" språk inom frikyrkan... Många tyckte ju också att det var ytterligt bibliskt, eftersom det verkar vara så i evangelierna att man hade en vana att tvätta sina gästers fötter, och då hade nog skorna tagits av först, för att man även skulle kunna rengöra fötterna mellan foten och sulan och mellan tårna. Vad vet jag?! Jag var inte med på den tiden. Men Jesus praktiserade denna tjänarnas uppgift. 

I ungdomsvåningen Dojan behöll vi dock ändå strumporna på. Med allt vad det innebar av doft av tonårsstrumpor kryddat med doften av potatischips och Coca Cola-rapar (tacos, kebab och mycket annat som nu figurerar i det som på vissa håll kallas Station (engelskt uttal, förmodar jag), fanns inte på den tiden. 

Jag vet inte, men det känns ibland som att vi kommit ut i någon sorts språklig periferi för att nå någon form av "tuffhet". För att inte tala om när dessa ord uttalas: nu kör vi ända in i kaklet! Vad betyder det?