Saker som retar upp (med glimten i ögat)

Om kommissarie Washington Poe i boken Krypskytten (av M W Craven):

Det (en händelse i boken före denna) hade nästan tagit död på honom. Bokstavligen. Efteråt hade han varit helt slutkörd, psykiskt som fysiskt, och lidit av PTSD. Han gick fortfarande på behandling hos sin traumaterapeut och även om han var på bättringsvägen fanns det fortfarande saker som retade upp honom: Butiker med enbart självbetjäning. Folk som använder ordet »hemester«. Fish and chips-kiosker som stänger tidigt. Flugor. Människor som önskar sina döda släktingar en »himmelsk födelsedag«. Människor som skriver LOL i sina sms. Vuxna människor som säger LOL. Hans chef som förväntade sig dagliga rapporter om vad knarksmugglarna hade för sig. Russin förklädda till chokladbitar inuti kakor. Vuxna människor som kallar sitt husdjur för »pälskling«. Lagen om polisens befogenheter och bevis i brottsmål. Begreppet »skogsbad«. Det vanliga tramset.

Han var nu tillfälligt omplacerad på utbildningsenheten och skulle bli kvar där tills han bedömdes tillräckligt återställd för att återgå i ordinarie tjänst. Det gick aldrig att förstå vem som bestämde vad, men för rollen som utbildare var han sällsynt olämplig. Han hade jobbat där mindre än en månad när han råkat i slagsmål med en annan instruktör, en överutbildad fåntratt som befordrats långt över sin kompetensnivå. En idiot som hette Jake Burnham. Poe kom inte längre ihåg vad de bråkat om men trodde att det kanske hade att göra med en vidbränd nudelsoppa. Skulden var lika mycket Burnhams och eftersom han råkade vara son till en biträdande polismästare i Skottland kunde man inte bara sparka honom. Vilket medförde att de inte heller kunde sparka Poe.

....................................

Rolig och spännande läsning i denna bok, den sjunde om Washington Poe.