Moder Teresas hälsning

Ur: Hymn till livet 

Breathe... and trust

Idag

”Nalle Puh: Vilken dag är det?

Nasse: Det är idag.

Nalle Puh: Det är min favoritdag.”

Den andra våren

 

”Hösten är den andra våren när varje löv är en blomma”. 

(Albert Camus, Nobelpristagare i litteratur 1957)

varje steg idag är det första

Mitt sinne öppnas
mot himlen, mot hösten
och jag ler till den nya dagen
som mjukstartar 

gårdagen är förbi
morgondagen vet jag inget om
det är denna dag
som egentligen betyder något

höstfärgerna och flyttfågelsträcken
diset över det spegelblanka havet
ger rymd och djup
påminner om storheten

har du ron
att stanna på bron?
har du ron att
förbli i tron?

varje steg idag
är det första
varje steg idag
är det sista

vad vi vet, det vet vi
men mycket som vi inte vet,
vet vi ändå, i känslan
innerst inne

det osynliga
är det mest verkliga
är det mest sårbara
är det mest oförstörbara

är det eviga
är det mest naturliga
är det mest nära
det som Är

Att andas

Att andas

Det har fallit ett lätt regn under natten. Himlen är alltjämt överdragen av moln, och då och då kommer några fina stänk. Jag står under ett snart överblommat äppelträd – och andas.

Inte bara äppelträdet utan också gräset runtom ger ifrån sig en aromatisk ånga efter regnet, och det finns inget namn för den ljuvliga vällukt som fyller luften. Jag drar in den med fulla lungor, förnimmer dess arom med hela mitt bröst, andas, andas, än med öppna, än med slutna ögon, jag vet inte vilket som är bättre.

Detta är den enda frihet, den enda men också dyrbaraste frihet, som fängelset berövar oss, att få andas på detta sätt, andas här. Ingen jordisk föda, inget vin, inte ens en kvinnas kyss är för mig ljuvligare än denna luft, som är fylld av blomdoft, fuktighet och friskhet.

Vad gör det sedan, att det blott är fråga om en liten stackars trädgård, inklämd mellan femvåningshusens burar. 

Jag hör inte längre motorcyklarnas knatter, radiogrammofonernas vrål och högtalarnas smattrande. Så länge man ännu kan andas under ett äppelträd efter ett regn, är livet alltjämt värt att leva!

------------------------------------

Alexander Solsjenitsyn, 1918-2008 (översättning Hans Björkegren), skrev dessa ord. Solsjenitsyn skickades till fängelse och arbetsläger i Gulag och kom att tillbringa åtta år i olika specialfängelser och läger fram till 1953 då han benådades efter Stalins död. När han 1970 fick Nobelpriset i litteratur, tvingades han till exil. Han mottog priset och höll sitt tacktal 1974. 

(publicerad här första gången 2014-06-14)

Förståelse - fruktan

 

Mod (4)

Verkligt mod är att ensam göra det man skulle kunna göra i andras närvaro.

(Francois de la Rochefoucauld)