En ordinär* fredag

En disig dag då havet inte är synligt för dimman som ligger som ett tjockt täcke över vattnet åt alla håll. En enslig häger lyfter tungt när vi åker förbi, några sothöns simmar lojt undan en bit för att skydda sig om den röda faran som hastigt sveper förbi dem några meter bort.  Den röda faran är bussen i vilken jag sitter.

Till höger framför mig, två säten bort, sitter den mörkhårige mannen med vita sneakers, en tunn blå jacka, välkammad och kort skäggstubb och begynnande polisonger. Hans hudfärg är lite åt latinohållet, och förmodligen tillhör han den del av släkterna på ön där han bor, de spanskättlingar som sägs ha gått i land på ön för flera hundra år sen. Det finns vissa personer och vissa släkter på ön som utmärker sig på det viset: ganska mörka i hyn, har oerhört lätt att bli bruna på sommaren, och killarna har skäggväxt redan i 12-årsåldern.

Två säten framför mig, åt vänster, lutar sig en annan passagerare bakåt i stilla pseudosömn. Jag ser bara hans bakhuvud och han förefaller vara avstressad och cool. Slitna blåjeans, sneakers även han, en rutig skjorta, och jag tror att han arbetar inom socialförvaltningen. Hans runda glasögon ger hans ansikte en särskild prägel. Det är märkligt vad glasögon påverkar hur vi ser ut och hur andra uppfattar oss. Eller är det bara vad vi tror?

Bakom mig sitter två kvinnor som pratar oavbrutet med varandra. Om trädgård, om olika personer på ön, om jobb och väder. Hela tiden. Det ena ger det andra i en aldrig sinande ström.

På senaste busshållplatsen klev en tunnhårig man ombord, med hörsnäckor i öronen, hela tiden med nedfälld blick som ser på displayen på mobilen. En lång, kepsbeklädd kille med snickarbyxor kommer ombord och sveper förbi min plats bakåt i bussen. Jag hör honom ta till orda direkt när han sätter sig. Tydligen satt en kompis längre bak och väntade på honom. "Vad finklädd du är idag då!" hörde jag kompisen kommentera hans klädsel. Sen skrattade de båda.

Busschauffören, iklädd lätt blåaktig skjorta och slips, kör bussen tryggt, snabbt och säkert mot målet. Han accelererar snabbt upp till tillåten hastighet på Europavägen och inom några minuter lämnar vi denna huvudväg och viker av åt höger mot stadens inre delar. Trafiken tätnar. Vi ligger längst bak i en kö på ett 15-tal bilar.

Mannen närmast framför mig lyfter blicken och tittar tomt ut i tomma intet. Förbereder sig kanske för olika uppgifter som ligger framför under denna fredag. Stoppljuset slog just om till grönt, bussen glider igenom korsningen utan några störningar. Fler och fler människor dyker upp.  Från ingenstans. De bor här i stan. De är också på väg. Till jobb, till sin resa, till läkaren, till sina studier, vad vet jag?

Ser diset som ligger kvar över havet, även här i stan som är omgärdat av havet. Luften rör sig inte. Vinden dröjer, håller sig borta. Krösatåget passerar oss till vänster på sin räls in emot stationen. Pendlarna är på väg.

En ordinär* fredag. Så skönt.

*Synonymer: vanlig, medelstor, medelgod, medelmåttig, medioker, normal, vardaglig, alldaglig, banal, slät.