lördag 18 augusti 2012

Hönan och kritstrecket

Författaren Sven Lidman skriver om hönan och kritstrecket (fritt återgivet):

”Hur många av oss har läst eller hört talas om att man kan ta en höna, lägga henne ned på golvet, dra ett kritstreck från hennes näbb och ut på golvet – och hönan förblir liggande där – alldeles som förhäxad, utan att vilja eller våga röra sig. Hon tror att kritstrecket är ett rep, med vilket hon är bunden vid golvet, och hon ligger där endast och stirrar förstenad ner och förlamad på den raka kritlinjen.

Och så skrattar du och jag, hjärtligt, överlägset, ringaktande, hånfullt: hönor! – Tänk att vara så dum som en höna! - Man måste vara en höna för att tro något sådant! 

Detta säger och tänker vi utan att ett enda ögonblick besinnar, att vi inför eftertankens och klokhetens gudomliga öga […] inte gör något annat än precis likadant.”

Så fortsätter han och skriver om olika kritstreck som håller oss bundna: människors olika uppfattningar om oss, våra egna låga tankar om oss själva, vetenskapens eller olika forskares teser och teorier, modets svängningar, olika beteenden, olika komplex som är inpräntade i oss sen barndomen… Så många olika saker som kan hålla oss bundna i ett låst tillstånd. Sånt som låser oss från att komma vidare, utvecklas, växa som människor, göra oss mer öppna och generösa.

Vilka kritstreck håller mig bunden idag? Vilka kritstreck håller dig bunden idag?
Sven Lidman skriver också om Honom som sa: ”Jag har kommit för att ge de förtryckta frihet!”

Jag önskar dig det idag: frihet! Ha en underbar dag!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar