Kan du smile åt meg en gang til?

En norsk man berättar att han en gång gick tillsammans med en kamrat genom Oslos gator. De gick i de fattiga kvarteren och såg några pojkar som lekte där på gatan. Pojkarna var smutsiga, hade trasiga kläder och eftersom de lekte i just de kvarteren, förstår vi att de var väldigt fattiga. Det hela utspelade sig i början av 1900-talet. Tomas, som mannen heter, berättar att han fick ögonkontakt med en av pojkarna och log sitt allra varmaste leende mot honom.

De tänkte inte mer på den saken, utan gick vidare. Efter ett par kvarter hörde de springande steg närma sig och Tomas kände plötsligt att någon drog honom i rocken. De stannade upp och vände sig om. Det var en av pojkarna som de hade sett ett par kvarter bort. Tomas såg på honom och frågade: ”vad vill du min lille vän?”. Pojken såg upp i hans godmodiga ögon och svarade: ”kan du smile åt meg en gang til?” (alltså: ”kan du le mot mig en gång till ?”)

Tomas gjorde det så gärna.

Ett leende kan göra skillnad. En uppmuntrande blick och ett uppmuntrande ord kan förändra tillvaron för någon. Jag har fått uppleva det.  Idag.

Kan du smile åt meg en gang til?