Vattendroppen

Daggen i gräset glittrar mot mig denna lördagsmorgon. En speciell känsla finns inom mig denna morgon. En förväntan och glädje, en hoppfullhet. Jag såg en vattendroppe som vilade på ett blad igår efter regnet och jag stannade upp och tittade på den. Det var inget särskilt med just den droppen bland alla de andra, men mina ögon fastnade just på den. Märkligt. En sån här droppe, helt färglös och oansenlig innehåller så mycket kraft och liv.

I torsdags när min grabb och jag åkte hem från stan i värsta regnskuren från vänster och solsken från höger, kom regnbågen fram. Vi såg HELA regnbågen till vänster över havet, både början och slutet. Och den följde med hela den kilometer som bron är lång. Vacker och märklig och färggrann. Och tänk att det är de här små oskyldiga, färglösa vattendropparna som är det prisma som gör att det vita ljuset från solen delas upp i regnbågens färger - hela färgskalan. Amazing. Och regnbågen tror jag gör alla glada, både barn och vuxna. Att se färger - alla färger - gör oss gott!

Och jag tänkte vidare om godhetens och kärlekens sol som finns i tillvaron: dess strålar måste lysa genom ett prisma för att synliggöras för människor. Och även om vi kan känna oss lika oansenliga och färglösa som en vattendroppe, så kan våra liv få vara ett sånt prisma som gör godheten och kärleken synlig och begriplig till våra medmänniskor. Jag har haft förmånen att möta såna människor. Som förmedlar detta in i mitt liv.

Ps. har du tänkt på att färgen svart inte finns med i regnbågen? Vet du vad svart är? Jo, det är avsaknad av ljus. Vilken möjlighet vi har att få förmedla ljus till andra som känner av mörker i sitt liv. Idag.