Bildintryck från Prag

Prag, september 2012

Sköna, tomma lördag

Så skönt med ingenting inplanerat för denna dag. Bara gå upp vid 7.30 efter skön vila, blöta ansikte och hår, skriva lite utan några större funderingar, bara ta emot dagen som den kommer emot mig. Koka lite gröt. Bre några goda mackor. Säga ”god morgon, frukosten är klar”, äta och dricka i lugn och ro. Borsta tänderna. Dra på sig jobbarkläderna och ta en vända med gräsklipparen och vattenslangen och attackera smutsen på bilen med hink, bilschampo och tvättsvamp. Kanske t.o.m. dammsuga den en smula så att den ren kan möta höststormarna. Lite senare städning (läs: skakning av mattor och dammsugning) inomhus.

Ett vackert ord en lördag är: fika. Ännu ett skönt ord en lördag och helg som denna: biopremiär (denna helg filmerna Palme och Hypnotisören). Kanske blir det till att åka in till stan för att avnjuta (?) någon av dem, i alla fall se någon av dem. Någonstans innerst inne hoppas man ju att de är så spännande att man inte njuter av dem, men väl reagerar med känslor av olidlig spänning.

Konstigt, förra lördagen vaknade jag i Prag, och idag i Blekinge i Sverige. Hit och dit, fram och tillbaka. Förra helgen känns som evigheter sen. Veckorna är fyllda med så mycket och så många möten med människor och tankar, så tiden bara flyger fram likt en stressig svala ovanför vattenytan. Hit och dit. Upp och ner, fram och tillbaka.

I gamla stan i Prag. Han bara satt där - i luften!

En god vän rekommenderade en bok till mig som jag umgås med på bussen in till jobbet varje morgon. Den heter Platser för vårt liv. Den boken har något av livslång kvalité över sig. Den handlar om geografiska och fysiska rum, men också om inre rum, både fysiska och i tanke och tillstånd. Om vårt oupphörliga sökande efter Platser för vårt liv, där vi kan vara – mitt i vardagen. Dessa platser har olika namn för oss alla. Men kännetecknande för platserna och tillstånden vi längtar till är där vi känner oss trygga, där vi känner oss omslutna, där vi känner oss älskade. Det skulle inte förvåna mig om jag ägnar några timmar åt den bokens innehåll för min egen del, men även att dela det med dig kära läsare.

Jag önskar dig en skön lördag, en Plats för ditt liv, med trygghet och ro.

En gåtfull vänskap

Skriven av: Yoko Ogawa
Utgiven på svenska av: Bonniers förlag

Boken handlar om den märkliga vänskapen mellan en matematikprofessor, en svägerska till honom, hans hushållerska och hennes son. Sonen kallar matematikprofessorn för Roten, för hans huvud är alldeles platt på ovandelen, precis som matematikens rottecken. Pojken får det namnet vid hans och professorns första möte när professorn klappar honom på huvudet och känner att under håret är huvudet alldeles platt. Namnet som pojken får blir han stolt över. Annars har han alltid fått utstå elakheter och glåpord av skolkamrater som påtalat just hans platta huvudform. Professorn däremot lyfter fram det fantastiska med Rotens huvudform och hans person.  Och detta är genomgående genom hela boken och skildringen av den här trions gemenskap (professorn, hushållerskan som är bokens berättar-jag och Roten): de båda blir alltid uppmuntrade och känner sig uppskattade, sedda och betydelsefulla när de är i professorns närhet.

Professorn var med om en bilolycka 1975 (och när boken skrivs är det 90-tal) och från den olycksaliga dagen inskränker sig hans minne till att komma ihåg allt t.o.m. 1975 och i övrigt endast det som skett under de senaste 80 minuterna. Tiden liksom stannade 1975. Så varje morgon när hushållerskan kommer till professorn får hon samma fråga: - vilket skonummer har du? Eller – vilket datum är du född?

Samma frågor hela tiden, till alla ”nya” människor han möter (och det är alla som han inte träffat de senaste 80 minuterna), varje dag och alla frågor som han ställer har med siffror att göra. Hela hans världsbild är sedd utifrån siffrornas och talens skönhet och mystik. Det som håller honom sysselsatt är att lösa matematiska problem i Journal of Mathematics. När han är inne i en problemlösarperiod är han mer inbunden, sluten och ibland lättretlig om någon stör honom.

Det som är det märkliga med skildringen är att matematiken och även basebollintresset förenar de tre i en förunderlig beundran inför lösningen av matematiska tal och formler, basebollstatistik och till viss del matlagning i väldigt enkel tappning. Gång på gång vinner han stora prissummor med sina lösningar. Att han aldrig löser ut vinsterna – p.g.a. sitt totala ointresse av pengar – det är en annan sak.

När jag började läsa blev jag omedelbart fascinerad av den enkla berättelsen och det lättsamma språket. Japanska författare har ett annorlunda driv i sin berättarteknik, även om jag uppfattar den som lite väl flyktig och summarisk ibland. De hoppar ibland över sammanhang och samband och lägger över mycket av förståelsen till läsaren. Om västerländska författare ibland är övertydliga, har jag en känsla av att japanska författare är väl flyktiga.

En gåtfull vänskap har sålts i över 4 miljoner exemplar och har filmatiserats i Japan.

Boken är läsvärd och ger en mycket varm, mänsklig känsla på ett helt annorlunda sätt än vad jag tagit del av i någon annan bok. Kanske att det ändå beror på det japanska sättet att skriva och framställa människor.

Pragresa 2012-09-20- -23

Resan tog sin början kl. 04.40 med buss som tog oss genom Blekinge och Skåne till anslutningspunkten för alla europaresor i Ölvemarks resor. Endast 20 minuters väntan till vår buss mot Prag som avgick 8.10.

En modern, tvådäckad buss med all tänkbar komfort. Inget att klaga på. Allt bara toppen. Inom en och en halv timme anlände vi till Gedser där färjan tar oss över sundet till Tyskland. Solen skiner, människorna runt omkring oss pratar lågmält, en del snusar och sover, ingen snarkar än, en äter och jag skriver. Resan stävar vidare söderut mot Dresden efter ankomsten till tyska fastlandet. Någonstans ska vi äta middag innan vi når gränsen till Tjeckien och efter en kort resa i landet kommer vi fram till Prag framåt kl. 22. Det ska bli intressant att imorgon och på lördag få uppleva denna kulturtunga huvudstad med så mycket historia i bagaget.

Vår guide Anneli berättade om Danmark, bl.a. att Dannebrogen är världens äldsta flagga. Det är aldrig mer än 5 mil till en badplats när man är i Danmark. 1805 föddes HC Andersen på Fyn. Han blev mobbad i skolan. 1845 skrev han ”Den fula ankungen” och den handlar otvivelaktigt om honom själv. Kejsarens nya kläder, Sjöjungfrun (den lille havsfrue) efter HC Andersens förlaga. Hon är den absolut mest kända danska symbolen.

Ankomst till Prag vid 22-tiden på torsdagskvällen. Hotell Duo väntade på oss. Incheckning och installation i rummen, sen sänggående. Sköna sängar, bra standard på rummet och helt ok frukost på hotellet. Kl. 8.45 på fredagsmorgonen väntade bussen utanför hotellet och tog oss alla med ner till centrala delarna av Prag. Vackert väder, soldis, lite kyligt, sol i annalkande. Ett perfekt väder för en lång stadsvandring. Vandringen var givande, upplysande, och fotogenialisk.

Eliah Levy spelade på Vaclav-platsen.
Instrumentet heter Chapman stick.
Lyssna: http://youtu.be/jdH9wUFCDfU

Vi startade på höjden vid Pragborgen och gick förbi torg och statyer. Johannes Kepler, Tyco Brahe, Karl IV, Vaclavplatsen, Nationalmuseum, Astronomiska uret, gatumusikanter, stillasittande munkar som svävade fritt i luften, speciella taxicyklar där 5 personer hjälpte till att cykla och han som ägde cykeln styrde och trampade även han. Bröllopspar som dansade under det berömda Astronomiska uret, hästskjutsar och limousiner, uteserveringar med pizza, knödel, schnitzel m.m. Underbart väder med solsken och värme. Vi satt ute och åt, både pizza och glass. (GB-glass!)

Tunnelbanan tog oss från Nationalmuseum (Vaclavplatsen), eller station Museum, till vår destination vid Hotell Duo, Stridzkov (osäker på stavningen på det sistnämnda). Valutan heter Korun i Tjeckien, inga euro här inte. Helt enkel tjeckiska för krona. För 100 svenska kronor fick vi 40 korun.

Ett framträdande gatuinslag var tiggarna. Jag tog flera bilder på dem när de satt på knä eller låg framåtstupa med huvudet sänkt, med båda händerna framåt och en enkel pappersmugg mellan händerna där man kunde lägga en slant. Några tiggare hade en hund som låg och sov bredvid sin husse, helt omedveten om alla människor bredvid och som passerade. Särskilt reagerade jag på dem som satt på Karlsbron och tiggde. Folk från alla världens hörn som upplever en underbar pragupplevelse med god mat, glada skratt, båtutflykter, sevärdheter – och så fastnar skratten i halsen när dessa smutsiga, fattiga och utsatta människor står på knä och ber om en allmosa. Det finns orättvisor här i världen, den saken är definitivt säker.

Jag hade en speciell mission under denna min första resa till Prag. Min dotter förlovade sig förra sommaren just här i Prag. På Karlsbron gick hennes pojkvän ner på knä och friade till henne och gav henne förlovningsringen alldeles vid platsen där statyn som föreställer 3 änglar finns. Vi har fått se foton från det där tillfället. Sen gick de till en liten bro intill John Lennon Wall där de – tillsammans med tusentals andra före dem - hängde upp ett hänglås på vilket de hade ristat in sina namn: Björn och Terese. Min mission och mitt löfte till henne var att söka upp platsen och hitta deras hänglås och föreviga min upptäckt med ett eget foto. Vi fick faktiskt sms:a ett par gånger till henne så att hon kunde ge oss en liten hint om var de hängt upp låset (det är som sagt flera tusen lås uppsatta).  ”Räknat från mitten av den korta brons galler sitter låset på tredje pinnen” löd instruktionen. Gissa om glädjen när jag fick ögonen på det röda hänglåset med ett hål och ett hjärta i mitten och namnen ”Björn och Terese” på! Vi skrattade högt och ljudligt och fick förklara oss för några av de andra besökarna på bron. De undrade ju varför vi plötsligt började skratta. Min mission var fullbordad! En glad upplevelse och upptäckt! Terese uppskattade vår envetenhet att hitta och ta på ”hennes” lås. Från den stunden kände jag att mitt uppdrag i Prag var slutfört.

John Lennon Wall, den platsen andades en speciell atmosfär. Hans bild, hans texter, graffiti-målningar, textslingor, grönskan som omgärdade platsen, människornas betraktande av murens bilder och färger – allt tillsammans skapade en väldigt speciell känsla av nutidshistoria och revolt mot förtryck i olika former.

Karlsbron är värd att beskriva lite extra med alla dessa människor, karikatyrteckare, fotoutställare, porträttmålare/tecknare och musikanter. Ett riktigt bra jazzband stod i solskenet och jazzade loss ordentligt med banjo, trumpet, flöjt, bastuba och tvättbräda och sång, riktigt gladsång. En gubbe med sitt positiv (hur kul är det…?), och änglafigurer och ikoner som man fick röra med sina händer och önska sig något särskilt. De sistnämnda figurerna var så berörda, så guldglansen hade återvänt och smutsen från luftföroreningar och andra avlagringar var bortputsade. Kanske fick en och annan flanör sin önskan uppfylld, vad vet jag.

På lördagen åkte vi från hotellet vid halv tiotiden till Gula Marknaden. Den kallas så för att majoriteten av nasarna kommer från Asien. Vi fick uppmaningen av Anneli, vår reseledare: PRUTA! Och pruta friskt. Först säger ni halva priset (högst), gå gärna ännu lägre trots nasarnas protester. Tuffa till er – det ingår i spelets regler, annars blir ni lurade. Och så gjorde vi, med fast blick och med ännu fastare stämma drog jag till med ca 40% av deras utgångspris. Jag höll på att få en och annan smocka såg jag (det låg både knogjärn och teleskopbatonger intill, så risken var nog överhängande), men det var bara att stå på sig och hålla fast vid priset med en liten ökning, sen var det bara att gå sin väg. Vid ett par tillfällen blev jag tillbakaropad av den lilla kvinnan då hon fallit till föga och antog det pris jag sagt. En tröja, en plånbok och doft av en ängel blev dagens skörd. Ganska bra jobbat av mig själv, tyckte jag, som inte egentligen har något som helst intresse av att shoppa. Så tråkig är jag.

Lördagskvällens event var annorlunda. Aldrig förr har jag åkt flodpråm på Moldau. Buffé med förrätt, varmrätt, kakor och dryck och kaffe. Och alltihop med dragspelsmusik som inramning. Både dragspelaren denna kväll och fredagskvällen tjeckiska afton med typisk tjeckisk mat, där det också var en dragspelare med vidhängande sångerska och skrikande dansare, hade vinnlagt sig om att även öva in några svenska låtar och evergreens. Vissa av oss uppskattade det, och andra kanske uppskattade musiken lika mycket som man uppskattade nationaldelikatessen Knödel: intetsägande, smak- och färglös och inte riktigt färdiggräddad. Om nu musik någonsin kan bli färdiggräddad… Båtturen var stämningsfull, maten smakade bra, slussningen fungerade och vi kom välbehållna hem till kaj omgivna av ett vackert upplyst Prag.

På söndag morgon kl. 04.30 avgick vårt landsvägsskepp med en tjeck som förare och senare en ännu mer käck förare vid namn Mats vid ratten som mycket mjukt och skickligt styrde hemåt till Sverige och Malmö igen med kapten Anneli som säker och påläst reseledare.

Tack för en fin resa!

Karlsbron i Prag

Praghöst

Bilden är tagen i gryningen under bussresa i Tjeckien/Prag.
Jag återkommer med fler bilder och ord om denna fina resa.

Vittus och hans hatt

Där ligger den, utanför Turistbyrån i Karlskrona. Hatten som symboliserar bonden Vittus Andersson som under mer eller mindre fria former alternativt under dödshot fick sälja sin älskade ö, Trossö, till den "allsmäktige" Karl XI år 1679 (ca.).


Bara för att Karl ansåg att Trossö (Karls krona) skulle bli en fullgod försvarsfästning mot inkräktare.

Men hatten lämnade Vittus kvar och vi kan beskåda den och påminnas om den lilla människans Davids-kamp mot Goliat. Jag vet inte om ett bondeuppror hade hjälpt på den tiden... Hatten byttes ut mot en krona, skulle man kunna säga. Och det gjorde jag ju nu. Sa det, alltså.

Motpoler - eller två sidor av samma sak?

Kan bilderna ha med varandra att göra?

Två sidor av samma sak? Hur tänker du?

5 öre

Noterade denna gigantiska 5-öring (ca. 60 cm i diameter) bland kullerstenarna på Boverkets innergård i kvarter Sparre, Karlskrona. Påminde om gamla tider och gamla utgångna mynt.

Snart får vi nya mynt, en del i koppar. 1-kronan skulle visst tillverkas i det materialet. Dessutom skulle de nya mynten göras lite lättare än de gamla. 2-kronan gör sitt inträde igen. Så är det. Modet skiftar, även på Riksbanken.

Tre kronor på en 5-öring, jo jo.

Gustavs grabb (2)

Några glimtar från Leif GW Persson självbiografiska Gustavs grabb (siffrorna är sidangivelserna från pocketupplagan). Hans hela förnamn är: Leif Gustav Wille, därav GW. Allt som är kursiverat är direktcitat ur boken. Längst ner här i mitt inlägg finns en länk till hela min resumé från denna intagande bok om en känd streber som många ogillar och somliga gillar skarpt. Personligen känner jag igen mycket av det han skriver om sin klassresa och sina personliga förhållanden (fast på andra sätt än som han upplevde dem, fast ändå lika).

Många av de bästa böckerna som jag läst i mitt liv har handlat om brott och jag behöver inte söka nödhamn hos Dickens, Balzac, Dostojevskij, eller vår egen Selma Lagerlöf, för att hävda den ståndpunkten. Det finns så många andra författare som beskriver ondskan på ett sätt som ytterst få kriminologer har klarat av eller ens varit i närheten av. De stora amerikanerna, som Hammett, Chandler, Ellroy och Ellis, engelsmän som Doyle, Greene och le Carré, eller varför inte deras medsystrar, Sayers och Christie. Där finns också Georges Simenon och Patricia Highsmith, för att bara nämna ett fåtal av de romanförfattare som har lärt mig mer om förståelsen av både brott och brottslingar än vad ett helt berg av kriminologisk facklitteratur lyckats skänka mig under alla dessa år. (70-71)


Jag är Gustavs grabb och med facit i hand, och femtio år senare, är det nog den finaste titel jag haft i hela mitt liv. Jag behöver inte ens förklara varför. (152)

Jag bor på fel sida om Odengatan. (161)

Bäst minns jag tystnaden. Frågorna som jag aldrig fick och aldrig kunde ställa eftersom mina föräldrar varken hade frågor eller svar att ge mig. […] Vad jag kan göra är att fly. Fly från tystnaden med hjälp av mina dagdrömmar, mina böcker, mina kompisar, tjejer, förälskelser, med de pengar som jag ändå kan tjäna. Det som jag inte kan fly från, får jag försöka undvika att tänka på, förneka eller i värsta fall ljuga mig bort ifrån. 
Jag undviker att tala om min familj, att ta hem mina kamrater, att tala om min pappas jobb. Detta är det jag minns bäst det som jag skäms mest för, det som jag fortfarande skäms för. Jag förnekar inte bara mig själv, Det värsta är att förnekar honom också trots att han är villig att göra allt för mig och faktiskt gör det, hela tiden. (167)


Det vore således helt missvisande att likna Magister Sillkvist (kvinnlig lärare) vid en vanlig begravningsentreprenör som bara vårdar sig om sina egna lik. Sillkvist har ett annat och betydligt viktigare uppdrag i livet, nämligen att förvandla varje fungerande litterär text till aska. Att bränna ner varje känsla, tanke, mening och ord, till stoff som bara rinner mellan fingrarna på dig hur hårt du än knyter din hand. Allt jag läser och gillar har jag missförstått, enligt Sillkvist. Jag har helt missat den djupare symboliska innebörden i det jag har läst och med den symboliken är det dessutom så praktiskt ordnat att den enda sanningen är den som ryms i hennes eget huvud. Eftersom jag tyvärr envisas med att käfta emot så sänker hon givetvis omgående mina betyg. (199-200)

Jag gör ett försök till. Berätta för mig, Magistern, varför jag fortfarande envisas med att tycka att denna dikt mer handlar om sådana som jag än om sådana som Ikaros. Berätta varför sådana som jag envisas med att flyga mot Solen trots att vi egentligen inte har där att göra. Berätta för mig. (201)


Lär mer under länken Böcker på min egen webbsida: http://bjornolof.info/
Där finns en länk som heter Gustavs grabb och i artikeln finns en mängd citat från boken som säger väldigt mycket. Citaten kanske gör dig sugen att läsa hela boken. Den är verkligen läsvärd.

Mjölkpaketsvisdom

Läs gärna texten på mjölkpaketet till vänster. Tänkvärt till morgongröten eller kvällsteet. "Många synvillor beror på att hjärnan är bekväm och bara ser det tydligaste, som det stora mönstret, och sedan har svårt att se någonting annat! Först när du tittat en stund på en myrstack inser du att alla myror inte springer åt samma håll!"

Jag tänkte ikväll när jag läste texten att jag nog gått på samma bluff när det gäller vissa människor. Tyvärr. Jag får nog tänka om och börja inse att allt inte är som jag tänkte i första mötet med dem.

Kanske är det någon mer därute som behöver tänka om? Alla myror springer inte åt samma håll... De är ju individer, trots att de bor i samma myrstack...

Idag är du värd en TÅRTA!

Du är verkligen värd en stor tårta idag!

Vita möbler, dukade bord och grönt gräs

Vad säger bilden dig?

Våga Vägra

Orkar inte vara docksöt
längre hela tiden?

”Friheten börjar med att man vägrar”. (skriver Nina Bouraoui, marockansk författare, som rör vid det djupt mänskliga i boken Enstöring).

Visst är det så, det har vi nog alla erfarenhet av. Om man vill lösgöra sig från någon form av förtryck och komma ut i frihet, så inleds detta med en känsla av och övertygelse om att ”jag bara vägrar acceptera detta”, ”jag vill inte längre”, ”jag tänker inte tillåta att någon trampar på mig längre”, ”jag tänker tuffa till mig”, ”jag vill inte stillasittande ta emot och svälja”. Det är början på frihet, enligt Nina Bouraoui. Jag vill fundera vidare på det.

Jag läste på en reklamaffisch: ”bli huvudperson i ditt eget liv”. Det kanske är dags att börja vägra mer. Våga göra det, bli tydligare, inte bara ta emot – säg ifrån.

Du och jag är i gott sällskap: läs biografierna om Ingvar Kamprad, Dag Hammarsköld i Vägmärken, Furst Myskin i Dostojevskijs Idioten, Leif GW Persson i Gustavs grabb, Åsa Lindeborg i Mig äger ingen, Jesus inför fariséerna i Bibeln, Raoul Wallenberg, P O Enqvist i Ett annat liv och många, många andra.

Våga vägra.

Candide eller Optimisten (skriven av Voltaire)

"Ibland sa Pangloss till Candide:

- Det finns ett inre sammanhang mellan allt vad som sker i denna den bästa av alla möjliga världar. För om ni inte med kraftiga sparkar där bak hade blivit utkörd från ett ståtligt slott på grund av er kärlek till fröken Kunigunda, om ni inte hade råkat ut för inkvisitionen, om ni inte hade tvingats att ta er igenom Amerika till fots, om ni inte hade råkat ränna värjan genom baronen och om ni inte hade blivit av med alla era baggar från det goda landet Eldorado, ja då hade ni inte heller suttit här och ätit syltad cederbark och pistaschmandlar.

- Det är väl talat, svarade Candide, men nu måste vi odla vår trädgård!"

Candide eller Optimismen är en satirisk pikareskroman och idéroman av Voltaire, utgiven första gången 1759. Den driver med den samtida tänkaren Leibniz, i boken förkroppsligad av Doktor Pangloss (av grekiska panglossia, pratsjuka, ordrikedom), som – oavsett hur mycket elände huvudpersonen Candide (franska, frispråkig eller Den troskyldige, godtrogen, naiv) råkar ut för – står fast vid att de lever i "den bästa av världar" ("dans le meilleur des mondes possibles"). Källa: Wikipedia

Bilder - intryck - uttryck - avtryck

Några utvalda bilder som även finns på min webbsida.
http://bjornolof.info 

Muttrandets konst

Först muttrar man, sen skruvar man på sig. Till slut är man helt ur gängorna.
Jag ska köpa vingar för pengarna. Musse Pigg, släng dig i väggen!

The big T

Scandic hotell, Kista

Språkbarriärer

Språk är intressant. Det talade språket, det skrivna språket, det formella språket och det informella språket, kroppsspråket, dialekter, det tysta språket, ämbetsspråk, byråkratispråk, chattspråk, sms-språk. Språket finns till för att vi ska kunna förstå varandra. Om vi inte hade något språk (av dem jag nyss nämnde), skulle vi ha väldigt svårt att förhålla oss till andra människor. I den bästa av världar talar vi samma språk i den meningen att vi förstår varandra. Det är ju inte alltid säkert att de som talar samma språk (svenska t.ex.) förstår varandra bara för att man uttalar likartade ord. Man kan prata förbi varandra ändå. Man kan uppfatta ord, satser, kroppsspråk, miner, tonfall m.m. på så många olika sätt, så att språket – dvs. själva orden – inte alls blir begripliga för den andre. Det kan även vara så att det kan räcka med ett enda ord så förstår den andre vad jag menar, utan att knappt använda sig av det konventionella talade språket.

Olika kulturer viktar också orden olika. Ett uttryck på ett språk kan för mig betyda något helt annat. Ord och ordvalörer kan skifta oerhört mycket från språk till språk. Ordspråk kan vara helt omöjliga att översätta och göra begripliga till den stund när man upptäcker ett ordspråk på det andra språket som har samma andemening. Man kan drabbas av kulturkrockar, som man ibland förväxlar med konflikter av annan art.

Jag hörde om en svensk som var i Norge och han mötte där en norrman som jobbade i samma koncern som han själv. När eftermiddagen kom ringde norrmannen till sin son och bad honom hämta hans fru på flygplatsen. Svensken undrade varför han inte åkte till flygplatsen själv, och norrmannen svarade: ”jag har icke anledning att hämta henne, därför bad jag min son”.

Svensken kände att det nog låg en konflikt i luften och ville inte veta mer vid det tillfället, så han teg. Några dagar senare, när de lärt känna varandra lite bättre, frågade han vad orsaken var till att han kände att han inte hade anledning till att hämta sin fru vid flyget. Hans svar var kort och gott: ”jag hade ett väldigt viktigt affärsmöte inbokat, därför kunde jag inte hämta henne”. Då förstod svensken att ordet ”anledning” inte betydde detsamma som här i Sverige, utan det betydde helt enkelt: möjlighet. Han hade 100 anledningar på svenska att hämta henne, men 1 stor orsak gjorde att han inte – på norska – hade anledning att hämta henne denna gång. Vad knäppt det skulle bli om vi svarade: jag har ingen anledning att hämta dig! Att säga så på svenska är verkligen att starkt ta avstånd från någon.

Att säga – efter en supergod 3-rättersmiddag: ”detta var icke så värst!”, skulle i svenska öron vara det mest nedlåtande jag skulle kunna säga till värdinnan eller värden, men på norska betyder det att detta verkligen var en höjdarmåltid!

Språkbarriärer – har du märkt av dem? Manligt – kvinnligt (du vet: män är från mars, kvinnor från Venus). Olika språk – olika kulturer. Tekniker – icketekniker. Unga – äldre. Kommunalanställd – anställd i privat företag.

Varje dag kan vi möta och märka av språkbarriärerna.

Ett märkligt datum i mitt liv – 1 september

1 september är ett märkligt datum i mitt liv. Just detta datum har det hänt ganska omvälvande saker och nya skeenden har inletts 1 september. Jag tänkte på det idag av en speciell anledning: min yngste son flyttade hemifrån. Idag. 1 september. I 27 år och 9 månader har jag ”varit med barn”, dvs. haft barn hemma omkring mig och pratat med dem, hört deras röster, bråkat med dem, skojat med dem, förhört läxor, spelat innebandy, kollat på film, käkat chips ihop, pratat skola och idrott, ätit mat, diskuterat ordning på rummet och odiskade kastruller, fått höra senaste mode-orden och chatt-uttrycken, hört deras uppriktiga uppfattning om mig själv och andra, mer eller mindre välunderbyggt och välnyanserat. Och jag har (nog) sagt ett och annat onyanserat också. Föräldrar är väl också människor, eller hur?! Konstigt att denna epok är slut. En ny epok tar vid.

En av sonens specialiteter: att likt
en sugpropp sätta fast ett litermått
på magen... dessa barn... :)

1 september 1976 flyttade jag hemifrån. Från mina föräldrar i Södertälje till Orsa i Dalarna. Jag glömmer inte när mamma och pappa och jag sa hejdå till varandra. 1 september 1997 började jag plugga på BTH på heltid (i övrigt har jag pluggat på distans eller kurser på kvällstid).
Och det datumet innebar den gången att jag lämnade ett annat sammanhang och kom in i något nytt och för mig okänt.
1 september 1998 började jag mitt nuvarande jobb i kommunen, på gymnasieförvaltningen i Karlskrona. 14 år har gått sen dess. En ny epok i mitt liv tog sin början.

Ett märkligt datum som sagt.

Och så idag: 1 september, flyttar mitt yngsta barn hemifrån. Märkligt datum. Sådana datum kanske finns i ditt liv också?

Ögonblick som aldrig dör, dagar som man minns, stunder av lycka, sorg, uppbrott, beslut, ställningstaganden, vägskäl och viljeyttringar.

Norge - frihetens land

Ingen statsskuld. Inga euro att betala med. Inte medlemskap i EU.

Skidåkning, backhoppning, Holmenkollen. Olja. Torsk. Lax.

Någons sorts frihet i sorgearbetet. Instängd. Till förvaring. Livstid på riktigt. Nationstraumat kan läggas åt sidan. Sörjande kan gå vidare. Utöya.

Fjäll och Bergen. Hurtigrutten och Bodö. Oslo och Oslofjorden. Svinesundsbron.

Trondheim. Kristiansand. Lillehammar (eller Lilyhammer).

Marit Björgen. Björn Dählie. Mette-Marit. Skavlan. Stoltenberg.

Sissel Kyrkjebö. Aha. Lillebjörn Nilsen.


Ja, vi elsker dette landet,
som det stiger frem,
furet, værbitt over vannet,
med de tusen hjem, —
elsker, elsker det og tenker
på vår far og mor
og den saganatt som senker
drømmer på vår jord.
Og den saganatt som senker,
senker drømmer på vår jord.