Ser ut genom fönstret på fjärde våningen i hyreshuset i Malmö, bortom Malmö stadion, och ser hus lagda i dis och dimma. Gula löv vajar för vinden i väntan på att äntligen få ge upp och falla till marken. Sent i natt – vid 24-tiden – var det fullt pådrag strax utanför bredvid bensinstationen. Polisbilar och hundpatrull och polispikétbilen var här. Vi såg alltsammans genom fönstret. Strax före hörde vi en jättesmäll, så vi alla flög upp ur TV-soffan för att titta ut. Vi såg ingenting, men en halvtimme senare var alltså polisen i faggorna och kollade upp något. Minst 5 bilar med blåljusen tända på taken och hundar som skällde hörde vi från lägenheten där vi var.
Det påminner om den hårda miljö många växer upp i. Man matas dagligen med det ljusskygga, det destruktiva, precis i den stund då man är tillsammans med sina nära och kära, så smäller det till i grannskapet och blåljus och siréner blinkar och låter i nattmörkret.
Familjeidyll med värme och den kalla verkligheten utanför. Jag känner att det är viktigt att få uppleva det första så att man kan ta itu med det andra. Malmö verkar ha samlat riktigt mycket av det destruktiva. Här har lagens väktare en hel del att ta itu med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar