Idag – en vanlig tisdag i november

"Morgondagen och gårdagen var lika långt borta, men just nu lyste solen klarrött mellan björkarna och luften var sval och mild. Det är en kväll för en sång, tänkte Snusmumriken. En ny visa som ska ha en del förväntan i sig och två delar vår-melankoli och resten bara hejdlös förtjusning över att få vandra och vara ensam och trivas med sig själv."

(Tove Jansson: Ur barnboken Det osynliga barnet)

Citatet ur Tove Janssons bok är på pricken vad jag känner denna helt vanliga tisdag i november. Även om kvällen inte var lika vacker som för Snusmumriken, lite dystrare vädermässigt p.g.a. att det är höst, så är känslan ändå där med stor tacksamhet med en massa toner och ackord på insidan. De flesta i dur. Jag är glad för alla vänner och kompisar och kamrater och uppmuntrare. Tack för att ni finns allihop!

Och så viktigt: att få vara glad över sitt liv. Sissel (ni vet norskan som sjunger så tjusigt) sjunger i en sång:

ge mig inte din styrka, men var stark så jag kan finna min
ge mig inte din visdom, men säg var den har källan sin 

ge mig inte ditt liv, men lev så jag kan leva mitt
ge mig inte din kärlek, men älska mitt hjärta fritt

ge mig inte din glädje, men var glad så jag kan finna min,
ta gärna ifrån mig min smärta, men gör den inte helt till din

ge mig inte ditt liv, men lev så jag kan leva mitt
ge mig inte din kärlek, men älska mitt hjärta fritt

Idag – en vanlig tisdag i november.