Doktorshatt

En annorlunda doktorshatt (snarare flera). Min dotter tillverkade dem i sugarpaste.

William Banting

William Banting, född 1796, död 16 mars 1878, bodde i London och var en begravningsentreprenör känd för att ha gått ner kraftigt i vikt efter att ha lagt om sin diet till socker- och stärkelsefattig kost. Banting hade genom åren dragit på sig en kraftig övervikt, som lett till problem med leder i knän och problem med att gå på toaletten. Han hade frågat flera olika läkare om råd utan någon framgång. Då han blev så tjock att han fick problem med hörseln (fett tryckte mot innerörat) gick han till läkaren William Harvey, som föreslog en drastisk kostförändring.

Harvey ordinerade en diet bestående av ganska stora mängder proteinrik föda, såsom kött och fisk. Han minskade kraftigt på intaget av kolhydratrika matvaror, såsom öl, bröd, socker och potatis. Till sin stora förvåning tappade Banting snabbt åtskilliga kilo. 1863 meddelade han allmänheten om sina framsteg i broschyren Letter on Corpulence Addressed to the Public, där han beskrev hur han under loppet av ett år (från augusti 1862 till augusti 1863) lyckades gå ner i vikt från 92 till 71 kg.

Hans broschyr blev såpass populär att ordet bant kom att användas som verb, till exempel i uttryck som Do you bant?. Det användes första gången i en tidningsartikel i The Times den 13 augusti 1864. I engelsktalande länder lever ordet inte längre kvar i vardagligt språk, medan orden "bantning" och "att banta" har blivit etablerade begrepp på svenska.

Källor: http://sv.wikipedia.org/wiki/William_Banting     &     http://sv.wikipedia.org/wiki/Bantning

Hemmakväll

Någon skickade ett vykort till mig för många år sen där det stod tryckt: “det viktigaste är inte var du bor, utan att du är hemma på insidan”.  Det är många år sen jag fick det vykortet, men orden har följt mig. Om man inte känner sig hemma på insidan, spelar det ingen roll var du än bor, hur flott eller enkelt du än bor, du kommer ändå känna rastlösheten, utanförskapet, och känslan av att vilja vara någon annanstans. Har du känt det någon gång? 

Du känner kanske så just nu? Omvänt kan man säga att om man känner sig hemma på insidan, då kan man bo enkelt eller flott, men ändå känna att man är "rätt" ändå. "Det spelar ingen roll hur du har det, allt beror på hur du tar det" var orden på en tavla jag såg en gång. Bilden som fanns intill texten föreställde en luffare som satt i ett dike vid en grusväg, han hade trasiga skor och en lumpäten hatt på huvudet. Med ett grässtrå i. Han log. Det verkade som om han var hemma på insidan.

Jag önskar dig detta idag - att få känna så.

Det börjar röra på sig...

August himself

August Strindberg, staty på Mosebacke, på Söder, Stockholm.

Tankar

Mörka tankar

Kan man göra det så att den rymmer mer bränsle?

dystra tankar
ljusa tankar

vidgade tankar
luttrade tankar
tröttsamma tankar

sorgliga tankar
högljudda tankar
oförglömliga tankar

uttjatade tankar
goda tankar
dåliga tankar

vanvettiga tankar
många tankar
svåra tankar

tänkvärda tankar
hörvärda tankar
jobbiga tankar

uppgivna tankar
uppbyggliga tankar
nedbrytande tankar

avundsjuka tankar
svartsjuka tankar
sjuka tankar

friska tankar
nya tankar
vida tankar

uppfriskande tankar
uppmuntrande tankar
glada tankar

Oljeshejken gick i djupa tankar.

Skuld eller skam

Tankarna härstammar från boken Modet att ingenting göra, skriven av Lars Björklund*. Kapitlet heter Om skuld och skam. Nedan finns referat från författaren och mina egna reflektioner.

Ofta förväxlas orden med varann. Människor kommer ibland och vill få uppleva förlåtelse, men under samtalet kommer det fram att problematiken egentligen handlar om skam istället för skuld. En skuld kan förlåtas (något vi gjort), men skam hör ihop med vem jag är, och det kan aldrig förlåtas och behövs inte heller. Vi är de människor vi är. Vi har ett val att göra: vem vill jag vara? En sådan som skadar andra eller en person som betyder något positivt för andra. Lisbeth Salander säger i Millenniumsviten "allt snack om vilka vi är och att vi inte har något val, det är bara snack, vi väljer vilka vi vill vara”.

Känslan av att inte räcka till verkar kunna drabba varje människa, och då uppstår lätt skuldkänslor som skapar skam hos oss. Vi passar inte in, vi hör inte till den omgivning i vilken vi befinner oss i. Då kan en känsla uppstå som säger att ”vi är värdelösa”.

Förlåtelsen har ingen makt över skammen, utan kan t.o.m. förstärka den. För att kunna hjälpa andra, måste vi försonas med oss själva. Jag tror inte att vi kan förändra oss själva, däremot tror jag att vi kan bli mer hela som personer och personligheter. Men då måste vi även försonas med de delar hos oss som vi kanske betraktar som dåliga, mörka eller inte fördelaktiga hos oss. I mötet med andra kommer ändå alltid dessa sidor och delar i våra liv fram, förr eller senare. Och ska vi kunna möta andras skuggor, måste vi ha mött våra egna och kunna förlika oss med dem, bearbeta dem, lära känna dem och komma fram till någon sorts acceptans i tanken att ”vi har alla skuggor, mörklagda vrår i vårt inre, svårigheter att brottas med, skam som dyker upp ibland eller ofta.” Inget som någon annan berättar för mig är främmande för mig, om jag vågar se mitt eget liv med ärliga och öppna ögon. Modet att ingenting göra

Detta blir en stor hjälp för mig i att kunna föra en medmänniska från skuld (förstås, med förlåtelsens öppna dörr), men även från skam, eftersom det är något jag själv konfronterats med i mitt eget liv. Och det absolut avgörande för en människas utveckling när man kan skilja på skuld och skam. Skammen håller oss tillbaka, krymper oss, kväver oss, kan till slut tillintetgöra oss.

En viktig sak att ha med sig i mötet med andra är tanken att ”om mitt inre universum är så stort och ibland så outgrundligt, då kan jag räkna med - i varje människa - finns ett minst lika stort universum som är lika outgrundligt som mitt eget" . Du kan inte räkna med att du eller den person som öppnar sig för dig - ska kunna omfatta detta i sin tanke. I alla fall inte på en gång, det är en lång process som kräver stort mod och mycket arbete. Glöm aldrig att det verkligen är en process. Det som du - utifrån dig själv eller genom andra mänskliga möten har insikt om - kan dröja länge innan den du talar med inser samma sak. Hon eller han måste genomgå sin egen process, en process som har många givna eller överraskande passager och tillstånd. Alla är viktiga.

Jag kan verkligen rekommendera denna bok.

*Lars Björklund har varit sjukhuspräst på Uppsala Akademiska sjukhus under många år och arbetar nu på   Sigtunastiftelsen. Är en ofta anlitad föreläsare.

Gatukäket

Vilken underbar humor som den här korvgubben besitter. Korvkäket istället för korvköket. Jag skrattade hjärtligt när jag passerade förbi där vid Slussen i Stockholm på väg till Sjöfartshotellet. Vilka små guldklimpar man kan upptäcka utmed vägen om man bara tar sig tiden att hinna se dem och ta emot dem. 

Samma sak med människor. Det finns guldklimpar runt omkring. Jag syftar förstås på människor med inte bara ett yttre, utan som även låter insidan komma fram i omtanke, osjälviskhet, ärlighet och generositet. Sitter just nu på tåget från Stockholm hem till Blekinge och dessa ord besannades alldeles nyss. Jag köpte mig lite kaffe och en god kanelbulle på tåget och satte mig i restaurangvagnen för att inmundiga detta. En ung kille håller upp dörren för mig eftersom mina händer var fullt upptagna med att bära kaffe, kanelbulle och en Plopp... 

Plötsligt vänder han sig om och frågar om jag vill ha sällskap vid bordet och prata lite."Javisst, det är helt ok" sa jag. Det märkliga var att samtalet blev helt annorlunda än vad jag tänkt mig. Samtalet blev vidöppet. Han var bara 16 år, från Malmö, har just valt Naturprogrammet på gymnasiet och har sen nästan två år tillbaka haft några jobb som fotomodell för fritidskläder, skor, t-shirts och scarfs m.m. Man skulle kunna ana en mytoman (som hittade på alltsammans som någon sorts dagdrömmare, alla ungdomar verkar vilja bli idoler, popstjärnor eller modeller), men när han tog fram sin Iphone och visade bilder som var som hämtade ur en modekatalog från HM eller Ellos, blev jag helt överbevisad om äktheten i det han berättade. En helskön kille, öppen, omtänksam och med realistiska framtidsdrömmar, som blev adopterad i Sverige vid ca 5 års ålder och kom till en familj som "verkligen bryr sig" (hans egna ord). Kaffet, bullen och chokladen tog slut och jag var tvungen att återgå till min plats, nr 53 i vagn 9, och killen (vet inte ens hans namn),  gick åt andra hållet. Kanske ses vi aldrig mer. Vi hann prata om utbildning, rysk maffia, yrkesval och utlandsstudier, fotboll (förstås), friidrott och världsrekord (han sprang själv 60 m på 6,9 sek), barn, sjukdomar och hur fint det är i Malmö. Det är ett i raden av märkliga möten på tåg som jag upplevt. Det är den stora skillnaden mellan att åka buss och flyg eller att åka tåg - tågresor ger helt andra (fysiska) möjligheter att röra sig fritt och "råka" komma i samspråk med andra medresenärer. Testa, får du se.

Och ibland kan ett ord, ett litet namn på ett gatukök - Korvkäket - generera tankar om sådana människor och företeelser. Är det inte härligt?! Jo. Önskar dig en bra dag.

Rykten

Det är sant.

Andrum

Eftersom ägget är Ett ägg, men det består av tre delar, så att vi kan säga att ägget är en treenighet. Skalet, vitan och gulan. På samma vis är vi människor också en treenighet: kropp, själ och ande. Kroppen och själen är det nog inte så många som tvivlar på. Att människan också har en ande, det kanske någon kan hysa tvivel om. Jag tror ändå på att det finns ett inre rum. Jag tror att det finns ett rum längst inne i oss som kan vara ett tomrum eller ett andrum. Ett rum som är avsett för Den som är vårt upphov. Inte så förvånande att tänka på att vi är skapade till Hans avbild: treenig. Fader, Son och helig Ande.

När vår ande är tom, är risken stor att det kan bli som när man pumpar upp oljan eller naturgasen ur jordens innandöme att marken kan sjunka ihop p.g.a. tomrummet. Vår tillvaro och mänsklighet har ett behov av uppfyllelse i det inre rummet. Jag tror att tomhet därinne innebär - förr eller  senare i livet - att ropet blir allt starkare efter mening och mål i livet.

Jag önskar dig att finna det. Han som ropade ut: “Kom till mig du som är törstig och drick! Den som tror på mig, i hans innersta ska strömmar av levande vatten flöda fram”. Detta sa han om Anden som alla som tror på honom skulle få.

Vårflod

Nu är det vårflod!  Nättrabyån fotograferad söder om Björkeryd.
Välkommen våren!

Överbeskyddad

Snart dags att fara ut på vägarna igen...

Under huven

Undrar vad som finns där?

Energitjuvar

Jag umgås just nu med en bok som heter Energitjuvar, skriven av Ingalill Roos. Den handlar om energitjuvar i hemmet, i relationen och på jobbet. Jag fick den av en god vän som är lärare och jag kan säga, utan överdrift, att det hon skriver om stämmer överens med verkligheten. Jag har mött energitjuvarna, jag har sett dem, drabbats av dem, och kanske även varit en energitjuv själv också för den delen. Vi är inte bara offer, vi är även gärningsmän allesammans.

Många gånger har jag smilat för mig själv av igenkännande när jag läst. Energitjuvarna finns överallt. Människor som suger energin ur mig. Människor som försöker hitta felen, men inte är benägna att hjälpa till för att rätta till dem. “Den som sitter snett, ser allting snett” sa en vis man en gång. Det stämmer till 100%.  Bara medvetenheten om dessa energitjuvar gör att jag mår bättre, att hänga ut spökena brukar alltid hjälpa. Att ge dem namn och ett ansikte och börja inse att den där känslan jag haft stämmer, det är inte mig det är fel på, det finns en reell orsak till energiförlusten. Avslöjad. Avslöjat.

Det goda i boken slutar inte vid insikten om VAD det är som orsakar energiförlust, den visar också på tänkbara vägar att komma ur tillståndet eller relationen eller konflikthärden. Jag rekommenderar den å det allra varmaste till alla som någon gång funderat över frågan: “vad är det som stjäl min energi”?

Var beredd på att du ställs inför faktum som du kanske inte bara kan rycka på axlarna åt, läsningen kan innebära konsekvenser för ditt privatliv eller ditt jobbliv. Framförallt är boken nyttig när det gäller att tydliggöra oss själva i relation till andra. Och kanske ännu viktigare: att tydliggöra oss själva för oss själva. Att börja bli medveten om vem eller vad det är som styr vårt handlande. Våra reaktions- och handlingsmönster blir ganska tydliga i boken genom konkreta exempel på personer som Roos träffat i terapisammanhang. Boken kan bli en början på en inre resa som är viktig för alla.

Om vi vänder på perspektivet, ger boken oss också värdefull insikt i hur det är möjligt att vi själva är orsak till energiförlust hos andra. Det perspektivet är inte lika skönt bekräftande som det omvända, men är nog så viktigt för oss (läs: mig) att ta till oss (mig). Ingen av oss är perfekt och det vore underligt om vi inte i någon mån är energitjuvar lite till mans. En av de viktiga lärdomarna i boken för min del är just detta: att se på vilket sätt jag kan ge andra friheten, släppa taget om dem och låta dem andas fritt. 

Jag är tacksam till min kollega som gav mig boken. Det finns en motsatt tanke också: det finns människor som är energigivare också! Ta vara på dem! Världen är inte enbart befolkad av energitjuvar!

Läs mer om boken:
http://www.bokus.com/bok/9789172320536/energitjuvar-i-familjen-i-relationen-och-pa-jobbet/

Händelserik helg

I torsdags avgick bilen från Blekinge kl. 13.30 norrut mot huvudstaden. Ca 6 timmar är inte mycket att köra när det är något roligt som ska hända. Och det var så i detta fall. Min dotter skulle upp med sin avhandling i medicinsk vetenskap vid Karolinska insitutionen. Hennes avhandling handlar om mottagligheten för  infektioner och allergier i celler av olika slag. Och den mynnar ut i en behandlingsmetod för s.k. hyposensibilisering, allergivaccination, som idag görs på ett sätt, och hon har forskat fram och provat  en ny metod som sparar både tid, pengar och lidande för patienterna.

Hennes opponent kom från Zürich i Schweiz, professor i immunologi, han var den som startade intralymfatisk allergivaccination i världen. Deras framställningar och det efterföljande samtalet på engelska var givande att lyssna på, kryddat med stor kunskap, värme och en stor portion humor. Det var inte en avrättning, utan det var ett vetenskapligt samtal. Ytterligare tre prominenta herrar, vilka utgjorde betygskommittén, var med och ställde frågor, två professorer och en docent inom samma ämnesområde. Allt gick mycket bra under de två timmar sessionen pågick och efter ca 45 minuters väntan kommer de vise männen ut från sin kammare och meddelar att de är helnöjda med avhandlingen, framställningen och det samtal som förts i ämnet. De utbringar ett trefaldigt HURRA och saken är klar! Hon är nu färdig med sin doktorsexamen i medicinsk vetenskap. YES! Vid 28 års ålder. Grattis säger jag också. Naturligtvis.

Efter diverse hotellfrukostar, smörgåstårtor och disputationsmiddagar och promenader på huvudstadens gator och torg och två hotellövernattningar, var det dags att åka 3 mil söderut till min hemstad Södertälje för att hälsa på min mamma och syster. Ett kärt återseende och mycket gott prat med dem och systerdottrar med barn. Roligt och givande. Senare på eftermiddag på lördagen gick resan 10 mil ytterligare söderut till Nyköping och gamla vänner där. En solig, inglasad balkong, sköna fåtöljer, minnen, prat om gemensamma vänner och händelser i en enda lång räcka. En och en halv timme går så fort. Alldeles för fort. Vid 19.40 åkte vi hemåt, de resterande 40 milen. Kl. 23.56 var vi hemma i Blekinge. Tacksamma för allt.

Och idag, söndag, spelade vårt band On the road, i Motorcykelgudstjänst i Kungsmarkskyrkan kl. 14. Vårsolen log, fåglarna kvittrade. Vår första låt var Born to be wild från kultfilmen Easy Rider från 1969. Filmen med Peter Fonda och Dennis Hopper m.fl. som åker MC för att söka lyckan i det stora landet i väster. Då blev det rockigt värre! Vi spelade och sjöng låten, och på storbildsduken rullade filmsekvensen när de kör med sina häftiga hojar. Se bilden. Ett hundratal personer kom och lyssnade (och sjöng med...).

Här är filmtrailern: http://youtu.be/4gVPxPdNLwA

Som sagt, en händelserik och oförglömlig helg. Nu är det snart dags att jobba igen.

Nersketen

Vissa dagar känns det som jag tror att den här bilen känner sig. Har du upplevt det någon gång?

Kunde inte låta bli att ta bilderna. 
2 dagar senare blev bilen (och fågelskiten) borttransporterad till bilskroten. 
Röd varningstext på vänsterdörrens glas informerade ägaren om det.

För oss människor finns ju andra alternativ än att bli bortforslade. 

Information till döds?

Om boken Information till döds?  från bokförlaget Adlibris webbsida:

“Den totala mängd lagrad information som finns i världen idag uppgår till cirka 800 000 000 000 gigabyte, och den totala mängd information som hushållen i USA konsumerar per dag är nära 3 600 000 000 000 gigabyte. Hur påverkar all denna information människan? Finns det någon gräns för hur mycket information en människa kan konsumera? Och vad är bra och dålig information?

I boken "Information till döds?" tar den amerikanska författaren, Clay A. Johnson - bland annat ansvarig för Barack Obamas valkampanj på Internet - upp dessa dagsaktuella frågor. Boken har fått stor uppmärksamhet i USA, då det är den första bok som på ett övergripande sätt tar upp konsekvenserna av att leva i ett modernt informationssamhälle. Boken ger också praktiska råd för hur man kan förhålla sig till all den mängd information som når oss via tv, Internet, smartphones och andra mediekanaler.

Clay A. Johnson har gjort sig känd för sitt arbete med att försöka få politisk information mer öppen och tillgänglig för en bred allmänhet. Tillsammans med några medarbetare startade han 2004 Blue State Digital, ett företag vars syfte är att understödja och sprida information om demokratiska presidentkandidater och icke-vinstdrivande organisationer.”

I tidskriften Datorn i utbildningen (DIU nr 2/2013) skriver krönikören och läraren Daniel Sandin:“Jag håller på att bli fet! Det är en klen tröst, men jag är inte ensam. De flesta av mina elever är fetare, ja de är i själva verket smällfeta. Gemensamt rusar vi rakt mot döden, och den den falafel jag just ska sätta i mig har inte det minsta med saken att göra. Det stora boven i detta sammanhang är istället all den information jag och de flesta anddra i samhället ständigt konsumerar”.

“De är som sagt på väg att bli så informationsfeta att de alla riskerar att få allvarliga hälsoproblem, både bokstavligt och bildigt talat. [...] Grundtesen är att man måste hålla en informationsdiet. Johnson föreslår att man gör upp ett strikt schema för hur och när man intar informationen. Istället för att hela tiden låta t.ex. Facebook, Twitter och mailprogram signalera när ny information finns tillgänglig, så ska man avsätta speciell tid till dessa aktiviteter. Man ska inte låte programmen arbeta i bakgrunden utan stänga ner dem, och därmed själv ta kontroll över när man vill ta del av dem.[... ] Man ska börja med att vara ifrån t.ex. Facebook i en kortare stund, för att sedan öka tidsintervallen. Det räcker att testa själv för att inser hur rätt han har. Inte trodde jag att det skulle vara så svårt att låta bli att plocka upp mobilen ur fickan bara för att kolla lite. Testa själv! Och framförallt: be eleverna vara utan sin mobil en hel lektion och se hur de reagerar.”

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9185311405

Människor passerar förbi

Människor kommer och går förbi mitt fönster. Gamla män med käpp och äldre kvinnor med rullator. Stapplande steg och trippande steg. Många har hund och går morgonpromenaden, lunchpromenaden och eftermiddagspromenaden förbi mitt fönster. Små hundar trippar, stora hundar lufsar fram, medelstora hundar strosar mera. Barn i barnvagn, mammor som stressar till eller från dagis. Kavajklädda affärsmän i svarta bilar som  blinkar frenetiskt och svänger med skrikande däck åt vänster i korsningen utanför.

Ännu inga löv på pilen utanför fönstret. Grenarna vajar nakna i vinden. Gula, bruna och röda tegelhus står vägg i vägg med gula och beiga rappade hyreshus. Med eller utan balkong. Vilket jobb att mura upp dessa tegelhus. Det är tusentals tegelstenar. Ibland slamrar det till precis nedanför mitt fönster när någon av stadens uteliggare kollar soptunnan om det finns någonting att panta borta på Lidl.

Många människor med lika många berättelser som de är till antalet. En kille som går här på gymnasiet cyklar till skolan varje dag. Och året runt cyklar han iklädd endast t-shirt på överkroppen! Det spelar ingen roll om det är högsommarvärme eller - 11 grader! Han kommer cyklande i sin t-shirt. Och han bor inte i huset bredvid, han bor 1,5 mil utanför stan. Otroligt, men sant.

En kvinna går förbi varje dag på trottoaren. Bredvid barnvagnen går hennes lille pojke. Han har en medfödd skada som gör att han måste träna varje dag på att gå, för att inte hans leder ska förtvina och han helt ska tappa sin förmåga att gå. Han går och går, varje dag. Jag vet att hans mamma lockar honom med en liten belöning om han går hela vägen hem från sitt dagis. Och det verkar som om mutan verkar funka. Pojken ser så nöjd ut när han traskar förbi.

Människor, människor. De kommer och går. Detta består.

1 aprilbilder

1 april

Snart är det dags för vitsippor och blåsippor i Ådalen i Jämjö och runt sjukhuset i alla backar som finns där, på Almö i skogen runt golfbanan, vid Augerums kyrka och vid Vattengården på Hasslö. Och på alla andra favoritställen vi associerar till. Bara njut av tanken idag!

Ser verkligen fram emot underverket som snart kommer att ske i naturen runt omkring. Jag första-april-luras inte när jag säger: snart händer det!